Det bästa för Gunnar i Vaplan ...

Milda makter vilken bild, Gunnar!! Och tänk, där har man simmat i Alsensjön!

Dom där läckra domherrarna vill jag verkligen ta chansen att vinna.
Att paddla kajak på en spegelblank Alsensjö med alla vackra höstfärger efter stränderna  är just nu bland det bästa för mig.

/Gunnar i Vaplan i Jämtland/

  www.kustvagen.blogspot.com


//Nu är det ju så här käre Gunnar, att dom där fina domherrarna, dom tillhör avdelningen kommande vinster ..., men du kan gott behöva fem olika sorters sytråd eller någon av de andra vinsterna och så kommer du igen nästa vecka, för då ska domherrarna vara med. Se där, nu fick jag dig två gånger:)

Mera vinster ...

Det händer ibland att jag tänker att nä, nu är det slut med det här lotteriet, just för att
jag inte vill tvinga er att vara med, men så kommer med posten några vinster och då är
det minsann inte så lätt att säga nä, nu får det vara nock!

Titta här bara!

Från min kusin Barbro, ni vet, norra Europas mest energiska människa, hon som odlar, komposterar, väver och väver och väver och hinner med precis allting .., kom igår med posten två stycken handvävda disktrasor. En fick jag själv - den ska jag rama in -, den andra skulle lottas ut och titta, så finurligt .., där finns en liten bild av väverskan och så hennes bloggadress!

Tack du underbara Barbro!

Och friherrinnan har varit på besök i Dalarna och kom med lotterivinster även hon!!
Här är en av dem .., en helt bedårande liten skara med domherrar, perfekt att sätta i fönstret nu när vintern kommer! Eller julen. Eller när som helst.

Det här blir alltså kommande vinster i lotteriet!

Tack snälla rara Barbro och Lena!

Tisdagsfönstret ...

"En vän har flyttat in här med sin mamma! 90 år? 
För nästan hundra år sedan broderade hon dessa jugendgardiner som sonen fann i en låda.
De passade i nya lägenheten och de är så vackra!!!"  

Från Eva i Tyresö

Det bästa för Eva i Tyresö ...

Vilken nyckelpiga !!!!! 

Detta är Abigail vårt minsta barnbarn!
Hon fick en nyckelpigedress av sin far,  nyss hemkommen från USA!!

Hälsningar Eva.

Och nu ....

... mina vänner, har ni till på onsdag på er att dela med er av det som gjorde hjärtat lite extravarmt.

Tre stycken har bidragit - hittills - friherrinnan, Anna-Lena i Tumba och den storartade madamen i Göteborg, hon som dagen till ära har upptäckt att hon har nånting som heter nyckelben som tittar fram!

Välkomna alla ni andra!
Mejla bara till bisse151@gmail.com, så .., ja, resten vet ni.

Nån hade bråttom ...

Kanske tänkte hen på den kommande middagen .., eller på sin käraste/käresta .., eller på månadens räkningar och hur få det hela att räcka till .., eller på någon framtida semesterresa eller det som har varit eller den där filmen som var så bra?

Ja, vad vet jag.

Bara att nånting blev fel.

Möte med Molly .... 

 Nere vid parkeringen upptäcker harry att en man och hans hund står lite gömda bland buskarna och jag undrar vad i all världens dagar .., tills jag förstår att nöden faktiskt inte har någon lag .., och jag kopplar harry som har lagt sig platt vid sidan av vägen och mannen ropar att han har en tik, vi kan släppa dem och det gör vi.

Tiken visar sig heta Molly ("det lär vara vårt lands vanligaste hundnamn numera", säger mannen) och är en blandning av border-collie och golden retriever .., nio år är hon och inte sååå sugen på att leka, men snäll är hon .., viftar på svansen och kommer gärna och hälsar.

Vi slår följe ner till havet .., harry lämnar oss och springer i vida kringelikrokar .., kommer tillbaka .., kollar lite .., och så iväg igen, allt medan vi pratar om hur det kommer sig att vi bor här nere, ja, mannen är från Stockholm men är sedan några år omgift med en kvinna från Örnsköldsvik, hans förra fru var från Kusmark utanför Skellefteå, så nog vet han var Malå är ..., förresten har han sålt skogsmaskiner .., och hur kom det sig att vi flyttade till Ystad ..., jaså, på det viset .., ja, själva bor dom nu i Halmstad - herregud, så svårt det är att komma in i något sammanhang i den stan! - säger han.

Så där går pratet fram och tillbaka .., jag frågar om han har ont i höften och det har han och efter tag vänder vi om och går hemåt, han har bilen på parkeringen - en stor vit BMW - och så säger vi hejdå och jag tänker att det hade funnits två alternativ den här morgonen .., antingen hade vi bara hejat och passerat ..., eller så stannat upp - så där som det blev - och alla gör förstås som dom vill, men för mig är dessa små pjuttmöten verkligen en del av livet som jag tycker så alldeles oerhört mycket om, ja, det är väl egentligen det livet går ut på?

Tror jag.

Ny vecka, ny giv ...

Den här helgen går nog till historien, ja, aldrig har väl pensionatvärden varit så otroligt flink!
Nu är alla insidorna av dom nya fönsterna klara .., och av bara farten byggde han en avlastningshylla till min sida av sängen.

Jag tycker om när det liksom håller ihop.
Alltså vill jag inte ha ett sängbord som är halvmetern brett och med luft på sidan om .., nej, jag vill att det ska löpa från sängen till väggen. Precis så är det nu.

Nu kan jag på det bordet - som är ett aningen djupare hyllplan, fäst med konsoller - ha såväl böcker, en liten vas med färska blommor .., ett gammalt fotografi av Emma i Bohuslän (vi hade suttit under ett äppelträd och jag hade berättat spökhistorier för henne, det var väldigt spännande alltsammans!)  och där finns min urgamla klockradio ..., ett glas med vatten och en förpackning värktabletter.
Såååå glad jag blev över hyllan!

För övrigt är det bara att vänta på Telia-reparatören, ty tv:n hackar och har sig fortfarande, ja, harry börjar snart tro att den mannen är husse, så ofta som han är på besök, och aldrig uppdagas vad felet egentligen beror på.

Trettonde september i Hyde Park ..., och en massa glädje!

Och så jobb från tre till åtta, denna lätt kulna måndag i slutet av september.
Nu ska jag spela den här låten (ungefär så var det i Hyde Park när samma låt spelades ..., omöjligt att stå stilla!) och ägna mig åt disk och dammsugning.

Dagens fönster ...

Eva på Frösön vet att pv drömmer om bilsemester i Skottland ..., om det telefonsurrade vi häromdagen .., och Eva sa också hur härlig hon tyckte att staden Edinburgh var .., det var där hon hade håven framme - må så vara att det inte var i akt och mening att bli dagens fönster -.''

Även min systerdotter Rita är en skottlandsfantast och i höstas var hon där, tillsammans med sin dotter Nathalie, ja, dom fick vara med om det berömda tattoot och satt så högt uppe på läktaren att hon berättade om skräcken för att tvingas ställa sig upp och delta i någon nationalsång, så brant var det.

Tack snälla Eva för bilden!

Kanske sista .....?

... doppet för i år .., men om det fina vädret håller i sig, då kan mycket hända.

Frånsett några krabbfiskande småttingar med föräldrar, så var det bara pv och jag själv ute på piren.

Vattnet var kallt, men uthärdligt.

Efteråt svängde vi förbi friherrinnan som bor bara hundratalet meter från stranden i Steninge och så frågade vi om hon kunde tänka sig att bjuda på kaffe?
Det kunde hon.

Så där satt vi och pratade bort en stund, allt medan hon läxade upp mig för att jag aldrig tar av mig baddräkten när jag klivit upp (men då försvinner ju själva  k ä n s l a n .. jag vill vara sval så länge som möjligt ...) och så bjöd hon på nybakad chokladkaka och när vi sedan tackade för oss, ja, då fick vi en halv limpa - alldeles nyss utplockad från ugnen - med oss hem.

Nu ska pv ut och springa och jag ska ta hand om ogräset som rensats från rabatten.

Nu gäller det ...

... att komma ihåg vilken sort som planterats var.

"Ta en bild, du kommer aldrig ihåg det annars!" säger den uppmuntrande pensionatsvärden.

Så det gör jag. 

Längst till vänster mot husväggen - den nymålade - håller president Obama till, sen kommer den andre presidenten som också var lite vänster, dvs, Jack Kennedy ((ja, men han kallades Jack)..., och längst till höger har vi Rhapsody in rock .., Robert Wells.  

Nästan alla tycker att det är vansinne med klätterväxter mot nymålad vägg, men det gör mig inget. 

Färgen är lite sval .., jag vill absolut få den varmare och det kommer den nog att bli med allt det gröna och blå.

Tjugofem pingstliljor hamnade också i jorden. 

Och när nu pv kommer hem efter promenad med harry, då blir det dopp i havet.

Och så blev det söndag, den sjunde dagen ...

En elefant i stadsdelen Kensington i London.

... och pv kämpar med sina fönster och jag plockar undan och plockar undan.
Småspik, storspik, skruvar, dyckerts, hammare, tumstockar - flera stycken -, en såg, brädbitar, isoleringsull .., och allt läggs i en hög på köksbordet, tillsammans med gamla dagstidningar vilka nästan inte hunnits med.

"Ååå, vad jag är nöjd!" säger pv om och om igen och tittar - nästan kärleksfullt - på det nya.

Tv:n är påslagen.
Där pågår kulturprogram - nån slags debatt från Bokmässan -, Klas Östergren, Peter Englund och en kvinna vars namn jag inte känner till. Prat-prat-prat och mera prat.

Och jag har ledig helg, men det är konstigt - eller inte -, att den alltid känns så kort, särskilt när mitt schema innebär jobb fredagkväll till stängning. Då är man ofta tämligen slut på när kvällen kommer.

Kanske är det åldern?

Jag pratar i telefon med jämnåriga och alla säger dom samma sak .., det handlar om trötthet, att kroppen inte längre hänger med själen .., att det skaver och blir snett och vint.

Ja, ja.

Nu ska jag i alla fall bjuda snickaren på mjuk pepparkaka och kaffe (själv tar jag mjölk) och så stundar dammsugning och klematisplantering (tre stycken ska i backen, det var till min oerhörda förvåning  s j u t t i o  procents rea på såna och dom såg mer döda än levande ut, men kanske att det blir bra ändå ...?)

Ser ni elefantbenet på bilden?
Det var i London någonstans .., inte långt från  hotellet.
Är det inte fantastiskt, så säg?

Dagens fönster ...

... kommer från systerlandet i väster, från Norge.

Så här skriver hon som hade håven redo:

"Hej!

Klart jag fångar ett fönster i ett underbart härligt Oslo.
Jag bara njuuuuter.

Kram Babsan:"


//Och jag anar glädjen med Oslobesöket .., det är väl lilla fröken Noelle förstås. Tack för fönstret, Barbro!

Halmstad tur och retur ....

Stortorget i Halmstad är ungefär som alla andra torg .., frånsett det i Varberg där det på lördagarna fullkomligt vimlar av försäljare och lokala odlare/hemstickerskor/blomsterförsäljare och där det tycks som om precis varenda en av stans invånare ägnar delar av lördagen åt just torghandel.

Här är det mer som vanligt.
Och solen strålar och himlen är så där ljust höstigt blå.

Här och där sitter - oftast män - på någon grönmålad bänk .., en fontän sprutar ut vatten .., Nicoalikyrkan slår sina slag (det där pv brukar vara med på adventskonserten) och någon tänder en cigarett.

I ett av stånden upptäcker jag kunder från affären, jaha ja, här blir det ombytta roller!

Frånsett lunchen med Sonja (vi äter thaimat, buffé för 99:-) är min plan att försöka hitta en ny vinterkappa och gärna ett par skor.

Som vanligt .., slutar det hela helt annorlunda.

Det blir två böcker och ett paket med stora gem i stället.

En ledig lördag ...

... ligger man kvar i sängen till mot halv åtta och fönstret står på vid gavel och gardinen är som en strut rakt in i sängkammaren, nästan så att tyget fladdrar mig i ansiktet!
Har man flyttat till Skåne eller Halland, då vet man vad blåst innebär.
Det är då allt blir tvärtom; man häpnar över en vindstilla dag!

Och pv tar harry på springa-fritt-runda till hamnen och när dom kommer hem stinker det av dynga .., ja, då har harry rullat sig i nåt as och det blir två omgångar dusch; den senare kombinerad med schamponering av den där duschkrämen som doftar så himmelskt gott ..., och harry tycks förvånad .., vad är nu detta .., storrengöring en helt vanlig lördag?!

Och vi läser dagstidningarna ...., GP och DN och ännu varm i hjärtat efter gårdagskvällens franska långfilm, beslutar jag mig för att klippa ur recensionen här ovanför och jo, den filmen ska jag se, om jag så måste åka till Göteborg eller Helsingborg. Biografen Spegeln i Malmö är tillfälligt stängd, på grund av ombyggnation.
(Kollar SF:s programutbud här i stan .., inget som lockar .., förlåt alla Afzeliusälskare, inte ens den ....).

"Har du hört vackrare sång någon gång ...?" frågar pv.

Födelsedag är det också, idag för pv:s fine storebror.
Så vi ringer och gratulerar och önskar lycka till på tågluffarsemestern; den tredje på raken tror jag, långt nere i Europa.

För oss själva väntar en något mindre resa, endast tjugotvå kilometer är det till Halmstad .., och så blir det lunch på något trevligt ställe tillsammans med Sonja .., besök på återvinningsstationen .., jag ska ordna med körkortsfoto .., hämta min lagade anorak hos friherrinnan (välsignad vare hon! nu behöver jag inte köpa ny jacka!) .., och ja, solen flödar och pv eldar skräp.

Ungefär så.

Dagens fönster ...

"Hej!

Visserligen ett fönster på avstånd. Men du får utsikten på köpet."

Ja, så skriver herr Bodin från Luleå, som firar pensioneringen med en häftig resa med vidunderliga vyer! 

Tack för fångsten! säger jag.

"Det förflutna ..."

Så var titeln på den franska - helt fantastiska - filmen som jag nu sett ikväll.

SVT2.

Vilka skådespelare!!!

Fredagkväll ..... 

När mitt arbetspass är tillända - så där vid halv nio är jag hemma -, äter vi kräftor och från ugnen plockar vi ut vitlöksdoftande bröd.

Och så vitt vin till allt detta.
Jättegott.
Medan jag har slurpat i mig tre kräftor, är pv inne på sin första.

Han suger på varje litet pjuttben, såna där millimetertunna.

"Det kan ju omöjligen vara nånting att äta i det benet, det är ju som sytråd!" säger jag.

Men är man sambo med en smålänning så är man.

"Man ska inte förakta det lilla ...", säger han.
 
I morgon ska vi äta kräftor igen.

Då ska jag nog köpa två paket.

Idag ...

Ljummen luft och inte alls så mycket blåst som igår.
Så vi går ner till stranden, harry och hans matte som är jag.
Natten har varit knölig med liiite sömn och mycket benvärk och håret är lockigare än vanligt och jag tänker att detta måste vara undergångsåldern i ett nötskal, fast den borde ju ha varit överstånden sedan lång tid tillbaka.

Tänker - medan jag går söderut till -, på mian som har så svårt att sova .., och värmen som liksom sköljer över henne!
Minns mamma som om nätterna steg upp och duschade i iskallt vatten.
Och den där känslan av att kropp och själ inte längre går i takt.
Om dom nu någonsin har gjort det?

Upptäcker - nere vid stranden - att små prästkragsliknande blommor ännu är vid liv.
Och sädesärlorna är kvar!

Sen hemåt.
Eckes äppelträd fullkomligt   d i g n a r   av frukt och ändå har dom plockat in och lagt mängder av äpplen i lådor. Det ser ut som julgransbollar som översvämmar grenarna!

Längs vägen växer nån slags vildäpplen och det påminner om satelliter i rymden ...,  tycker jag.

Och sen är jag hemma och då kommer friherrinnan på besök och jag gräddar våfflor som först blir torra och därefter ätliga och snart vankas arbete.

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...

Jag har varit och hälsat på släkten några dagar i Dalarna.
Gjorde lite utflykter, bland annat till Nusnäs, Insjön och Leksand, men höjdpunkten var besöket hos Jobs Handtryck i Västanvik.
Att få se hur det trycktes fina mönster för hand.
Såå fint.

Rekommenderar ett besök om Ni får tillfälle. 

 

 

Tyg till nya köksgardiner blev det också,färdigsydda idag.

Friherrinnan