måndag 21 april 2014

Annandagen ...


Soligt, men inte som igår, bara så där lagom ljuvligt varmt i luften.
Pensionatsvärden dammsuger, vaskar golven och hänger ut tvätt - han borde få medalj -!

På eftermiddagen blir det födelsedagskalas i Bäckagård.
Hilda har fyllt 26 och där är många av hennes väninnor - rara töser allesammans -, och där är hennes mamma som jag tycker så mycket om .., Hildas svärföräldrar och så vi själva då.

Mycket prat blir det.
Födelsedagsbarnet har klippt sig och är vackrare än någonsin.

Så sitter vi där och bjuds på vegankakor (jättegoda!) och smörgåstårta på veganvis och pv känner några av töserna - antingen har han haft dom själva eller deras syskon i skolan - och jag blir hysteriskt trött så där pang bara ..., somnar nästan i bilen på väg hem och faller ihop som en tom påse på sängen i sal 1 ..., orkar knappt titta på hockey ..., håller pv i handen, den som alltid är varm.

Denna helt ofattbara trötthet som kommer som ett skott och fäller en till marken.

Inte vet jag varför bilden har en siffra .., jag har väl använt den till nånting för att visa, men det får ni ta.

Och nu blommar pingstliljorna.

Imorgon är det arbetsdags för herrn i huset och harry och hans matte ska klara sig själva, men det är inga problem, det går bra. Jag skulle vilja skriva ett brev till herr ortopedläkaren och berätta om hur bra det är mellan varven .., hur lätt jag då går med kryckorna och vilken skillnad det är mot för det andra knäet, ja, hur det var då.

Läkaren heter Kristofer Torle.

Nån dag ska ha få det där brevet.

På frukostbrickan ...

Intressanta tankar om hur man uttalar ett visst ord ..., hittar man här.

Och i Norrbotten tänker Bert på doftminnen. Skutta dit och bidra du också!

Den skånska madamen i Portugal, hon rekomenderar en länk att lyssna till.
I alla fall om man tycker om katter. Och hundar också, säkert.
Jag ska ta mig an den - länken - idag.

En annan madame - sköldpadda - har varit på utflykt!

Alltid titt, - och läsvärt - här -!

I Buenos Aires har jag varit .., två gånger, till och med och det var min nästan första riktiga utlandsresa. Mamma hade åkt buss och tåg från norra Argentina och så följdes vi åt norrut igen, på en tågresa som går utanpå allt jag någonsin upplevt när det gäller äventyr.
Inte minns jag så mycket av den här stora huvudstaden .., jag kommer ihåg att vi var på Cirkus .., och bankkontor där k-pistbeväpnade vakter stod skjutklara uppe i en slags torn i banklokalerna .., men annars är det som blankt därifrån. Kanske var jag alldeles för trött för att intrycken skulle fastna på riktigt?
Inte minns jag om vi tittade på någon gatukonst, heller?

Och så är det ju det där .., vilken musik man lyssnar till.
Här i Stockholm.

Och i Dublin. 
Där var det nog fler leenden.
Dagens fönster ...


"Hej, här kommer en fönsterbild från Borkan där vi firar påsk.

Idag så ska vi åka över snöklädda fjäll till syster Maria i Fatmomakke där vi ska äta tillsammans med en stor tjock släkt.

Hälsningar från kusinen Barbro."

söndag 20 april 2014

Idag ...


Det är kanske 400 meter ner till havet, men oj, så långt det känns när man tar kryckorna och ger sig iväg! Flera micropauser blir det .., och sista biten går jag barfota i gräset.
Ännu syns ingen Trift.
Inga ormar heller, för den delen.
Parkeringen, som vintertid är helt tom, är nu nästan fullbelagd.



Många sitter på klipphällar och har med sig fikakorg .., andra ligger på stranden .., eller sitter i solstolar .., där är större och mindre sällskap och inte långt från oss sitter en kvinna i 30-årsåldern och hennes lille pojke, som kanske är två?

Bäst det är råkar lillkillen sprätta iväg sand som hamnar i pastasalladen, den med "extra mycket ost" och sedan börjar en evighetslång harang där pojken får veta att han nu har fördärvat precis allting .., "vi som skulle haaaaa så myyyysigt, titta nu vad du har gjort ..., nu får vi sand i maten, okej ..?" säger mamman om och om och om igen.

Pojken gråter.

"Du MÅSTE lära dig att lyssna på pappa och mamma, usch, vad du har fördärvat den här dagen Filip!" fortsätter mamman.

Jag sitter i den rosa solstolen och tittar ut över havet och tänker att kanske var jag själv just så där ..., kanske minns man helt enkelt inte .., men att världen går under för lite sand i pastasalladen, har jag svårt att förstå.

En mormor och ett banrbarn kommer springande och tar sig ett dopp .., sen kommer mamman också; hon är vidjeslank och kastar sig framåt i vattnet som är iskallt.
Jo, jag vet.
Jag har känt med tårna och pv har tagit ett rekordtidigt topp ...., jag hade kunnat ge mycket för att få göra honom sällskap!


Men här sitter jag och sprätter med tårna i sanden.
(Nu Monet, nu kom den första tåbilden!)

Det är varmt och ljuvligt skönt och min limegröna linneklänning är fullkomligt översållad med rapsbaggar!

Tungt blir det på hemvägen, många pausar, men hem kommer jag och nu har solen tackat för sig och pv tittar på Sagan om Ringen - han tycks omåttligt uppslukad -, och på köksbordet står en liten vas med de allra vackraste vitsippor.

Livet känns bra.
Det bästa för Eva i Tyresö ...

Bild: Eva Henriksson

Det bästa är solen och stillheten.
Vi har suttit på en stock och sett folk passera i vattenbrynet. Pensionärer med stavar och lite udda kläder, löparungdomar med tighta innekläder och musik i öronen,
Hundägare med lösa glada hundar eller kopplade hundar som vill ut i vattnet?
Barnvagnar och cyklar kommer lite senare och småbarn som öser och gräver.
Mycket underhållande är det. Likt en fransk film!
Vilsamt.  
Från Eva i Tyresö men nu i Haverdal!
Dagens fönster ....


Det kan vara för att det var en solfläck där ögonblicket innan som katten M lade sig tillrätta i fönstret, men jag föredrar att tänka att hon kände på sig att jag talade med dig om husdjur på bloggen!

Hälsn
annannan (människa) och M (katt)

// Elisabet säger: en underbar liten betraktelse över en brasiliansk hängmatta, det kan man läsa om här.  Och katten är ju bara ljuvlig!

lördag 19 april 2014

En lista från Göteborg ...

Vilken vansinnigt vacker handstil! tänker bloggmadamen.
 
Hej!
 
Du är den enda som jag känner som har en vurm för inköpslistor. 
Nu vet jag inte om du delar in dem i klasser efter färg, handstil, skrynkelkoefficient eller nåt annat. Men idag får du min brandgula, släta, ännu oanvända med min handstil skrivna inköpslista inför gåsamiddagen i kväll.

Jag ser att jag skrivit lite på skånska “äpple” heter ju “äpplen” i plural på rikssvenska och “sviskon” heter i denna stan “katrinplommon”. Kavringen är inte till sillmackor utan till den skånska äpplekakan.
 
Man steker smulor i smör och varvar sedan kavring, smör, äpplen och socker i en form. (ingen diabetikermat, men idag gör jag ett undantag) Mums filibabba!
 
Ha det så skönt på sal 1 och hälsa PV och alla djuren både ute och inomhus.Rött hjärta
Kram Ann
Dagens fönster och lite till ...


Påskaftonens morgon.
Från sin utsiktsplats tittar harry ut över den lilla del av världen som är hans och plötsligt upptäcker han två inkräktare på grannens tomt, två rådjur som i godan ro mumsar på den frodiga gräsmattan.

Upprörande!!

Hade nu harry varit lös och ledig, hade han i en rasande fart jagat iväg dem från tomten, det är vad han gör .., han nöjer sig med att få dem ur synhåll, men nu är det ju inte lös och ledig som gäller, utan han får vackert stå där och spana.


Här är en bild på sal 1 a i det gula huset.
Som sängbord används pianolocket och det fungerar hur bra som helst.
Där står två böcker, en om odling och en om kvinnor i väglöst land.
Där finns också min plånbok, stödstrumpan, LdB, ett betalkort och kanske nånting annat.
Avocadoplantan längst till vänster i fönstret, den höll på att gå hädan i somras, men återvände till livet när den placerades i skuggan på altanen. Nu växer den hejvilt!


Det första pv gör när han stiger upp om morgnarna, är att elda i kaminen.
För mig är det verkligen en slags kärlekshandling .., ååå, sicken glädje att få slå sig ned på sängkanten och känna värmen mot alltid så frusna tår!

Harry nooooosar på mitt vänstra knä .., noooos-noooos-nooooos ..., vet att där har hänt nånting. 
Ja, det doftar väl blod, förstås, eller sår?

Harry ..., denne kompis som alltid vill ha oss samlade .., som - när pv redan är nere i köket -, ideligen springer upp och kollar så att matte också är på väg .., och som nu går sååå försiktigt efter mig i trappan. 

Den där glädjen till ett husdjur .., tänk, vad den fyller hjärtat! 
 
 

fredag 18 april 2014

I affärens entré ....


.... upptäcker jag den här lappen.
Blir glad.

Och så handlar vi lite inför morgondagen och en hel del småprat blir det också.

Rara, vänliga kunder.

Snällord som lägger sig som bomull runt hjärtat.

Dessförinnan middag på Göstas Café i Steninge .., mängder med gäster (alla obekanta nästan) .., havet där utanför och ett stilla eftermiddagsregn som övergår i solsken.

Sist av allt tittar jag in på Trädgårdscompaniet och köper två stora Riddarsporrar, vilka pv får den äran att plantera i rabatten.
Tack och lov stannar han och pratar ...

.
Långfredag.
Det fanns en tid i livet när man inte fick göra nånting alls på den dagen, i alla fall inget som kunde framkalla glädje. Sorgemusik på radion ..., elände och mera elände.

Nu är det andra tider.

Först frukost utan morgontidning (då prenumeranterna verkligen skulle ha tid att läsa alla sidorna, då har journalisterna tagit ledigt ...) och pv sitter med sin Ipad intill sig och spelar Ruzzle och quiz, Ipaden är uppkopplad till kontakten vid diskbänken, ja, det ser ut som en navelsträng till herrn i huset och jag tackar för mig, tar kryckorna och går ut på promenad.

Träffar hästen i hagen (det är en unghingst, därför får han gå ensam .., två ston huserar i den andra hagen ..) .., småpratar lite .., upptäcker miljoner snigelbarn på grusvägen .., tar paus .., möter en man som bor inte långt härifrån och han parkerar bilen, hissar ner rutan och så blir det en längre paus och vi pratar om allt möjligt, mest om operationen förstås och jag känner mig återigen som en papegoja.

Någon annan kör förbi och tutar glatt.
Jag vinkar tillbaka.

Nästan hemma kommer Ingegerd ut ..., hon bor nere i slänten liksom, i ett relativt nybyggt och flådigt hus som bättre hade passat i Hollywood, men andra tycker tvärtom och huvudsaken är ju att hon och maken trivs och Ingegerd är så snäll, så snäll .., en bra stund står vi och surrar - mest om påsken, men så allt det andra förstås - och se där, där kommer pv i sin fina lumberjacka och harry är yster vid åsynen av matte ...- "han har legat vid dörren och gnytt sedan du gick ..." -, säger han som är husse ..., och sen den allra sista biten hemåt och uppför grässlänten där mossan växer tjock och fin och sist av allt dusch och nu blir det bokläsning - jag ska ta mig an den vackra boken som Eva i Tyresö kom med -, den handlar om kvinnors liv i väglöst land uppe i Norrbotten, då, för hundra år sedan.



Dagens fönster ...


... finns i Edsbergs kyrka utanför Fjugesta, skriver hon med håven, nämligen Ulrika.
Vänskap ...


Bästa vänner är dom, harry och hans husse.
Och nu, när den senare har påsklov, leker livet för harry.

Då blir det cykeltrundor flera gånger om dagen och glädjen vet nästan inga gränser.

Efteråt vankas lite småprat-gos-ömhet i soffhörnet.

torsdag 17 april 2014

En sån vill jag ha! 


Arbetskamraten - hon som numera är friherrinna och gör vad som faller henne in om dagarna - kommer på besök. Med sig har hon min favorit - hennes underbart goda lavendelkaka med smak av lime - och så är hon iklädd "målarrocken"/konstnärsrocken från Gudrun Sjödén, ja, inköpt för flera år sedan.

Det ska jag säga er .., att en sådan ska jag försöka få fatt i!

Färgen är helt ljuvlig ..., och så len bomull och stora fickor .., avskuren ovanför bysten och slits i sidorna!

Det hade lika gärna kunnat stå "Elisabet" på den.
Dagens fönster ...


I Skåne har hedgrenskan varit ute på vift, närmare bestämt i Köpenhamn (för den som bor i Skåne är närheten till Köpenhamn så uppenbar .., många av mina före detta arbetskamrater såg hellre Köpenhamn som vår huvudstad, än Stockholm .., från Malmö tar det väl kanske 20 minuter att ta sig över till andra sidan sundet .., från Ystad tar det någon timme bara!).

Där, i den danska huvudstaden, har hon och hennes sällskap besökt Glyptoteket.

Om detta, Glyptoteket, kan man läsa om här.

Mer om Köpenhamn hittar du här ...

Och tips på vad man kan hitta på just där .., har du här.

Intresserad av vilken sorts musik köpenhamnarna lyssnar på ...? Klicka här.

onsdag 16 april 2014

Onsdag i april ...


... och lunch hos Eva i Tyresö, men för tillfället nära havet i Haverdal.

Till förrätt (sen kommer gravad lax med dillstuvad potatis) blir det ljuvligt god sparris med smör och citron. Och salt.

Mer behövs inte.

Och mycket prat blir det .., om krånglande bokstavskombinationer, gruppboende, husbilsäventyr och bristen på solstrålar, ja, just i den rabatten mot havet till, vill det sig inte.

Fast just där och då flödar solen. 

Jag sitter i en stadig trädgårdsfåtölj med tjock dyna (som påminner mig om min f.d. svärmors sommarstuga i Rönnäng, på Tjörn) och himlen är blå och humlorna surrar.


Hemåt, eller mot affären, möter vi en traktor med så mycket last i skopan att chauffören omöjligen kan se oss .., så vi parkerar lite vid sidan om och håller tummarna.

Sist av allt ett besök i affären.
Småprat med arbetskamraterna och papegojsvar till säkerligen tjugo kunder ("ja, jag har fått ny knäled ...") ..., vänlighet och semesterprat och någon har rest till Barcelona.


Hemma igen.
Trött och slut på.
Tittar på det fina, fina kortet - förfärdigat av filuriga Eva på Frösön -, tänk, såna kunde turistbyrån i Östersund sälja, lika väl som alla dom andra, dom vanliga .. , med stadshus och storsjöodjur!

Så många kreativa bloggvänner det ändå finns!
Det är vad jag tänker, allt medan pensionatsvärden kämpar med att laga den elektriska gräsklipparen som just nu har insomnat. Troligen för gott.
Ungefär som på film ....


Dagarna bara susar iväg!
Snart är det påsk, den bästa högtiden av alla, ja, enligt mitt sätt att se det.

Till påsk kom min systrar hem på kortsemester ..., Janne och Birgitta - som då ännu inte kommit på tanken att emigrera till Australien - åkte skidor i slalombacken mest hela dagarna .., Rigmor pyntade och gjorde fint .., mamma jobbade nästan alltid och pappa trivdes bland tre döttrar i huset.
Som en tupp i hönsgården var han.

Nu är det andra tider.

Ute på gården står pv och kapar och klyver ved (han handsågar stora, tjocka stammar, tala om gratis gym) .., harry håller sig hela tiden nära husse .., och själv plockar jag bort .., försöker mig på att dammsuga lite försiktigt .., blir svettig och ser för min inre syn hur alla mina vita blodkroppar som har haft det så beviljat under en lång tid, plötsligt får avbryta all den ledigheten och likt ett larm på brandstationen hörs signalen ..."någon amputerar Elisabets ben, fort, fort .., vi måste anfalla inkräktaren!" ..., och dom små vita blodkropparna förvandlas till soldater som rusar iväg i våldsam fart och tar sig an eländet.

"Titta här, vad nån har gjort! Kapat en bit av lårbenet och satt hit nånting i metall, å, vad ska vi ta oss till .... kanske dom tänker.

Ibland tittar jag ner på mitt vänstra ben och klappar området där agrafferna straaaaamar .., och jag säger att "det är bra .. ni är minsann duktiga små soldater som tar hand om det här eländet .., tack snälla!"

Sen bestämmer jag mig för att gå ut i solskenet.

Orken räcker inte till mycket, men till lite.

Att njuta av vårvärme och små sällskap av styvmorsvioler under plommonträdet .., att lyssna till den envetne gransångaren .., se staren sitta på tegeltaket och hoppas på en fästmö ..., och tänka på barnen och vad som fyller deras hjärtan.

Dagens fönster ...


.... visar utsikten från avdelning 81, sal 10, på Halmstad sjukhus.

tisdag 15 april 2014

I landet Jämtland ...



Inte långt från Gunnar i Vaplan, bor numera pv:s brorsdotter Kajsa och hennes Emil.

Den lilla ömsinta filmen handlar om tillökning i familjen och är helt ljuvlig.

Ja, kanske inte så tillökning som man först kan tänka på. 

Filmare var Patrik Karlsson.


"Och hur står det till med Elisabet i Ugglarp då ...?"


... sa den unge telefonförsäljaren igårkväll.

Jag sa att det var väl bra, men undrade vem han var?

Jo, det gällde prenumerationen av dagstidningen .., var vi nöjd med den ... (jodå, den är trevlig att läsa ...), hade vi helprenumeration eller bara helger (men det borde du väl ha uppgift om .., jag vet inte riktigt hur sambon har beställt ...? svarade jag) ..., kände vi för att fortsätta med den (hur länge är det kvar av det här erbjudandet ..., jaså, två veckor ..?) , jaha ja, jag ville tänka på saken.

Den unge säljaren var trevlig på alla sätt och vis och skulle återkomma om någon vecka.

Klart bäst igår i tidningen var i alla fall frågan "vad har varit viktigast i veckan för dig?"

Där fick vi veta att Tony skulle hälsa på sitt barnbarn Adrian i Partille .., Christina Peterson med ett t hade varit på en intressant föreläsning om "Medelklassupproret"  och Alexander Sandsten har börjat renovera i familjens villa .., han berättar att hustrun är gravid och nu har "gått loss och bara river och river".

Då kommer jag ihåg mannen som delade hiss med mig på Halmstad sjukhus; det var på måndagen när jag skulle läggas in och var på väg till avdelning 81 på översta våningen.
Mannen såg lätt stirrig ut och tryckte på BB-knappen.

Jag frågade om det var småttingar på gång?

"Ja, vårt andra .. min fru är där uppe nu ...", sa mannen på lite knagglig svenska.

Så jag gratulerade och gav en kram och åkte upp till mitt, medan han klev av två våningar tidigare, på väg till sitt nya liv som tvåbarnspappa.


Tisdagsfönstret ...


.... fångades av Ulrika vid Lilla Rytternes kyrkoruin i Västmanland.