söndag 28 juni 2015

En vit blomma ...




Och några rosaaktiga, det var på Mc Carthy - hill.
Vi hade precis tagit en fika på ett litet café (läs: lite läsk) och familjens unge pojke serverade oss så artigt, efter att först ha torkat av bordet riktigt, riktigt noga.


Och där kommer en kvinna bärandes på sitt barn .., kanske på väg hem från arbetet?



Och man lämnar lägenheten och går ut på grusvägar som är som gjorda för att bryta benen på .., stora hål i marken eller mindre ..., eller trottoarer där det plötsligt inte är en trottoar längre .., och man vinkar avvärjande till alla som vill erbjuda taxi-skjuts och man hejar artigt på någon som man möter och man går till Janet´s salong och hamnar i himmelriket och hör kvinnor prata om allt och inget och det handlar om barn och skolor och kvinnorna blandar engelska med det inhemska språket, det är som hullerombuller.


Och när man går hem igen, går man just här., nerför backen.
Lite längre fram, i korsningen, finns en "butik" (läs: ett skjul) där det säljs hantverk .., där utanför står två män och pinkar ogenerat i ett vattenfyllt dike eller avlopp .., vad det nu är?
Jag tittar åt andra hållet .., ser mig noga för var jag sätter fötterna.



Och man stannar till vid en buske med små, gula blommor.



Och lite längre fram en man som har problem med sin bil; det är just bortanför (ja, jag vet, men det är det bästa ordet just nu) där en kvinna brukar sitta på huk och röra om i en kittel som värms över glöd .., det blir en soppa som säljs till byggnadsarbetarna som håller till en bit därifrån.

Där uppe till höger, där den vita bilen kommer körande, där svänger man höger och sen är de bara 200 meter bara till hyreshuset där vi bor.

Efter tio dagar i ett annat land - som en annan planet känns det -, börjar man känna sig lite hemma.
Man börjar känna sig trygg.
Men det är just där.
Just i det kvarteret.

Och precis så fungerade jag när vi flyttade till Ystad från Malå.
Mina barns pappa, han utforskade bums hela stan och omgivningarna .., själv tog jag det mer kvarter för kvarter. Boade liksom in mig.

Ja, nu kan jag trösta eventuella läsare med att snart är det finito med bilderna.
Håll ut!



1 kommentar:

Bert Bodin sa...

Den där vita blomman .... Kan möligen vara en sandlilja. Jag har en frösådd sådan på balkongen hemma. På fjärde året, men har inte blommat. Jag tog frö på Kreta. I år är den krafigare än någonsin, så nästa sommar hoppas jag på blomning. Liljor är lite långsamma i starten.