torsdag 30 oktober 2014

Efteråt ...


.... svänger vi av ner mot havet till, kör längs Båtsmannens Väg och jag säger till pv att där har jag nog aldrig varit - det är inte klokt -, i fyra år har jag bott här, fortfarande finns det så mycket som jag missat!

Gamla hus med halmtak trycker nära havet .., stenmurar runt omkring .., vi ser en katt som slinker in genom en grind .., en kvinna som räfsar löv och hälsar med ena handen .., sen ut på kustvägen och i Steninge svänger pv höger och vi kommer in på ytterligare nya områden .., ååå, där är ju flera kunder från affären .., och en liten tös på kanske fyra år, hon står vid sidan av vägen och vinkar och vinkar och det gör jag med och känner mig som mamma .., så irriterad jag var på henne när jag var tonåring och hon alltid vinkade till alla småttingar längs vägen - nu gör jag precis likadant -.

Sen hemåt.



Under en längre tid har jag otrivts alldeles våldsamt med mitt långa hår som dessutom har tappat all styrfart. Nu får jag nog! Just nu!

Väl inne i huset säger jag till pv att ta fram kökssaxen och så sätter jag mig ner vid bordet och ber honom kapa   m i n s t   en decimteter, gärna två .., och han är inte nödbedd .., greppar håret ungefär som en hästsvans och jag säger .."nej, så kan du inte göra ...!", men det kan han (och så gjorde jag ju själv för några månader sedan!) och jag hör hur det "tjaskar" till när han klipper och så visar han mig.

Jodå.
En rejäl bit är borta.

Och jag minns hemma i Malå, i det som kallades för "buffén" i vardagsrummet, där, i en låda, där hade mamma sparat en mörkblond lock som var min .., den låg i en liten plastpåse som var igenknuten och det hände ofta att jag drog ut lådan och tittade på den lilla locken.
Den var sträv .., som ... som tagel, nästan.

Ungefär så känns det här håret också.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Oj då, det var modigt! ellem

Ulrika sa...

Åh jag har sån lust att göra likadant!

Fast nej, jag vill klippa mig kort. Helst skulle jag raka av allt, om jag tordes. :-)
Tycker det bara är i vägen!

Ruta Ett sa...

VÅGA klippa håret!

Ulrika sa...

I mitt fall är det bara ekonomin som sätter stopp. :-/

Elisabet. sa...

ellem: nej, eftersom jag alltid - läs alltid - har håret uppsatt, så är det inte det minsta modigt. Men hjälp, så skönt det blev!

Ulrika: där går gränsen, men jag kan tycka att det är jättesnyggt på andra - jag är så rund i ansiktet, att det blir väl en enda fotboll av det -, ja, om jag rakar av håret.

Ruta Ett: men det är inte så enkelt. Har man självfall och lockigt hår, då är det - i alla fall för mig - mycket enklare att bara sätta upp det och hålla styr på det, på det viset. Men jag har haft buskort hår när jag var yngre.Då klippte jag det själv, med rakblad.

Ruta Ett sa...

Jag klippte också mig själv i unga år och när jag var student klippte jag mina korridorkamrater. Det kostade en flaska vin och de fick sitta på min toalett. Haha, det var tider det!