Med posten kommer ett paket innehållande mängder av brev och kasettband, vilka min mamma skickat till en hemifrånväninna boendes i Hägersten, ja, detta under åren som mamma tillbringade i Sydamerika.
Det är väninnans dotter Gunnel som via Facebook (ära vare FB!) har hittat mig och berättat om vad hon nu hittat efter sin mammas död och är jag möjligen intresserad av att ta hand om allt detta?
Ni kan ju gissa vad svaret blev!
Nu har jag suttit i vardagsrummet och lyssnat på det allra första kasettbandet, det gula som syns på bilden. Det är inspelat på hösten 1985 och jag sitter mest och ler hela tiden och jag förundras över att mamma har kvar så mycket av sin Dikanäsdialeket, det har jag ALDRIG tidigare tänkt på!
Nu fortsätter lyssnandet!
5 kommentarer:
Den damen vars namn står på kuvertet vet jag mycket väl vem det var/är. Tänk vad världen är liten.
Vilken skatt!
Tänkte precis som Mossfolk: Vilken skatt!! :-)
Vilket fantastiskt paket att få! Nutidshistoria!
Men - lyckans!
Skicka en kommentar