Den rara Anitha fångar i susande förbifarten flera fönster och även malån på höger sida ..., ja, där hon sitter på bussen från Malå och är på väg söderut, till sitt nya hem.
Just här, när bilden tas, passerar bussen Malå sjukstuga.
För mig är den är en sån stor del av min barndom, så det är inte sant.
På sjukstugan arbetade mamma.
Aldrig hade hon så mycket tid med mig, som just där och då.
Ibland, när mamma arbetade helg, brukade pappa och jag själv åka upp och hälsa på henne.
Gammal bild.
Vid rosa pilen fanns personalvåningen och på första planet mottagning och röntgen.
Huset till höger var folktandvård.
Längan till vänster om rosa pilen var själva vårdavdelningen.
Längst till vänster står läkarbostaden.
Vi satt i personalmatsalen (med en radio som var placerad liksom högt uppe ...) och pappa skojade med biträdena och bjöds på kaffe i landstingets porslin .., och mamma var så fin i sitt mörka hår och sköterskeuniformen.
Det kändes t r y g g t att vara där.
Allt kändes bekant och hemtamt.
Medicinskåpet (mamma hade nycklarna i fickan) .., det inte alls stora köket där Maja Linde var kokerska och där det fanns en liten mathiss, den första hiss jag någonsin hade skådat.
Och den - i mina barndomsögon - evighetslånga korridoren och "biblioteket" med böckerna om Barnen Hedenhös.
Allt det tänkte jag på, när Anithas bild kom susande genom rymden.
T a c k!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar