... frågar den småländske vännen.
Jo, morgonpromenaden till Möllers och senare till Söderberg & Sara, den saknar jag.
Brödet.
Petit levain.
Milanokakan till kaffet.
Och smällen när den röda porten går igen .., småhejandet längs vägen .., mina vackra fönster.
Ibland också vårblommorna på trappan ut mot gatan.
Sånt.
4 kommentarer:
Tur nog har du kvar alla dina fina bilder! Läste just i Sydsvenskan om fotografen Hans Hammarskiöld (som förresten ställer ut på konsthallen i Hishult!). Han menar att essensen med fotografi är att "varje ögonblick är unikt och måste registreras nu eller aldrig"!
Och när bilden väl finns där, tänk då så mycket man kan återuppleva bara genom att titta på den!
Torun: ja, precis så är det!
När jag tittade på den här bilden, det var då jag kom ihåg "dunsen" när porten gick igen ,-)
I sommar någon gång, när jag har ledig helg, ska jag ta med mig pv och övernatta på hotell i Ystad och då ska jag promenera på Regementsgatan igen.
Ja det är alltid något man saknar när man flyttar. Jag tror att det är oundvikligt. Starka minnen som finns kvar inom en. Jag saknar fortfarande vår gård ibland. Delar av den. Minnen och fragment.
Eva: precis så är det; det är just små fragment man kommer ihåg.
Jag saknar inte hela alltet .., utan småbitarna. Maria Hanssons hejande på morgnarna, när jag satt inne på kontoret .., sånt .., vissa dofter .., ja, du förstår.
Skicka en kommentar