lördagen den 5:e september 2009

Insikt nr 155 ...

I l o v e Z l a t a n!

Eftermiddag och kalas ..


Syrran .., nästan alltid klädd i rött.
Jungfru och före detta dialyssköterska.
En hejare på att lösa svåra korsord och då menar jag SVÅRA.
I hennes jackficka finns - det är är hundraprocentigt säkert - pappersnäsdukar.

Som ett litet, litet kalas blir det ändå när min störstasyster och hennes dotter kommer på besök från landet utanför Hörby, rakt norrut, härifrån sett.

Räkgrytan gör succé .., och tårtan (made by bloggmadamen ., med nötkakebotten/mosad banan/hallonsylt mellan bottnarna ..) och kaffet värmer lite i höstrusket.


Tårtan .., min tårta .., som har sett likadan ut genom alla tider nästan.
Med eller utan strössel.


Pv som idag har cyklat till Kåseberga i skyfallsliknande regn och sedan fixat räkgrytan.
Fyller år på samma datum som min syster; den 1:a september.
Har varma händer.

Och det blir prat om Trivial Persuit .., om kortspel och När och Fjärran (min systerdotters kompis är spelutvecklare hos Alga och hon tror att det är han som har kommit på detta med När och Fjärran ...) och om böcker och filmer och resor och att vara En Dålig Förlorare.
(är vi två stycken som är .., systerdottern är den ena ...)


Systerdottern, som brukar delta i Quizkvällar i Lund.
Stenbock, som sin moster.
Tycker om att gå i högklackade skor.
Har självlockigt hår och samiskt påbrå.

Under en vecka i Oxford, köpte systerdottern dom blå asietterna till sin moster som är jag.

"Å, det stod ju Bisse på dem ...,!" förklarade hon efteråt.

Inte en enda asiett har gått sönder och jag ä l s k a r dem.

Det blir en trevlig stund tillsammans med mycket skratt och .., ja, det kändes så bra.

Efteråt säger jag till pv..."men du .., vi kan väl bjuda dem till pensionatet nån helg ..?"

Nu ..., nu vankas fotbollstittande kvarterskrogen här på gatan i soffan Ektorp.

Efter jobbet ...



... tårttillverkning .., räkgryta .., dammsugning ...(min störstasyster kommer på middag ...) .., bortplockning .., pelargonieblad på golvet .. (hösttecken ...) .., karinaprat .., pv:s våta kläder (cykeltur till Kåseberga är lika med SKYFALL ...) ..., skvalradio .., läsglasögon .., Frank mcCourt .., medicin .., hårborste .,. plommonmarmelad och backafallshonung (presenter) .., cykellås .., Dagens Nyheter .., disk .., räkskalning .., överkastet Indira från Ikea och annan färg?

Ungefär nåt sånt.

Lördagsfönstret ...



... finns även det på Ven.

Och i sydöstra Skåne ösregnar det nu när klockan är halv 7 på morgonen och jag ska cykla till jobbet.

I sängen ligger en pensionatsvärd och håller takten med ena handen till någon slag musik från radion .., och utanför mitt fönster är det grått och ännu mera grått.

Oj, vad hösten kom plötsligt!

fredagen den 4:e september 2009

På BB-avdelningen ..


Hoppsan .., här finns en nyfödd liten blogg.

"Och inga kommentarer har man fått heller .., det är för bedrövligt!" utbrister blogginnehavaren indignerat.
Tre saker som gjorde mig extraglad idag ...

1. Jo, det var när underbara Emelie kom och löste av mig - bara så där - och sa ..."Bettan, nu kan du gå upp en stund .. jag sitter till klockan tre .." och jag gick raka spåret och tog mig en mugg eftermiddagskaffe, plus en tårtbit som Englund generöst bjöd på .., han slutar nämligen idag.
Det var som att få ett extraliv.
Sedan gick det hur bra som helst att sitta dom där sista två timmarna.

2. Och så lilla Hedda, kanske fyra - fem år .., som kom och handlade med sin mormor och som visade mig att hon idag hade fått nya, rosa skor. Egentligen var dom nog inte nya, men däremot kanske framplockade som höstskor.
Där stod hon framför mig, Hedda, och jag böjde mig över kassan och tittade och sa ..."men åååå, så fina dom är!" och Hedda, som har jättelockigt hår och påminner om min Anna-Panna när hon var i samma ålder, log som solen.

3. Sist av allt: att pv kommer med tåget klockan sju ikväll.

Fredagsfönstret ...



På kvinnornas duschavdelning på Vens camping, (där finns även skötbord .. jag undrar, bara så där rent allmänt, om det också finns på herrarnas avdelning...?) där sitter i alla fall det här lilla fönstret.

torsdagen den 3:e september 2009

Torsdagkvällsfönstret .....



Vem som tog bilden ...?

Jo ...., m.

Kväller ....


Bild: från Nämndemansgården på Ven ...

... ösregn .., eller skyfall.

Mörker.

Alldeles mörkt.

Som vinter nästan.

Levande ljus.

Mitt i naturen .., och Plus.

Prat med Halland.

Om man i två nätter har legat nära en annan människa i livets flock, blir det tomt och öde att sova ensam .

Nu får man locka på vännerna ute på Savannen .., strosa omkring lite .., se skenet från elden .., höra småpratet .., lägga sig nära och känna tryggheten.

På Savannen är det uppehållsväder.
Om namn hit och dit ...

När jag, efter något år som ensamseglare, hittade till en chattsida, gällde det att välja användarnamn.

Enjängd som jag är .., blev det ofta mina döttrars namn .., Anna1 eller Maria22.

Nåt sånt.

Likadant när det gäller hotmail-namn .., då tog jag vad min storasyster alltid har kallat mig .,. Bisse.

Inte särskilt påhittigt.

Desto roligare tycker jag att det är när människor visar prov på krumelurfantasi.

En trevlig norrbottning skickade brev via hotmail och han hade registrerat sig som "Förnamn Efternamn", just så, ja, som avsändare.

Och på den här sidan .,. som Hedgren (läs hennes inlägg ...., det manar till eftertanke ...) tipsat mig om, upptäcker jag ungefär nånting liknande.

Människan i fråga har som sitt för, - och efternamn skrivit in sig som "Ställbart Munstycke".

Kan man gissa att det är en man det handlar om ...?


(Där finns även "Mahatma Svensson" , "Ensam Själ" .., "Maja Gräddnos" och "Janne Wängman" ....).
Ännu mera på tåget ...

Mitt emot mig, en så vacker kvinna från ett land som inte ligger alldeles intill Sverige.

Mörkt, jättelockigt hår.

Pepparkaksbruna ögon.

Jeansjacka och jeans .., ett silverkors i kedja runt halsen.

Vid hennes sida sitter sonen .., kanske sju, åtta år?

Prick hela tiden pratar han.

Åååå, han kan rabbla upp alla stationer från Halmstad till Malmö och i rätt ordning, det är ungefär som bloggmadamen och Isaks tolv söner.

Den unge gossen, som nästan oavbrutet pillrar på sin vaxformade lugg, pratar en utpräglad skånska.

"Miior ..., de eee inte lååångt till Maaalmö, men det ee loouåååångsamt ...", säger han.

Som ett slags konstaterande.

Det är väl ungefär vad jag också tycker.
Insikt nr 154 ....

På tåget hem ....

Ung kvinna sitter snett mitt emot mig och samtalar med en en lika ung man.

Ålder ? Tjugo år, kanske?

"Ja,så här är det .., jag har liksom bestämt mig för ett slags valspråk när det gäller mitt liv .. och det är varför inte ..?" säger den unga kvinnan.

Länge efteråt tänker jag på hennes ord.

Ja.

Just det.

Varför inte?

Till fru Ordförande ...



Vännen Bente fra Hamar i Norge, hon är som kanske några av er kommer ihåg, ordförande i pv:s vasaloppsfanclub.

Nu är det ju så att ordföranden med största säkerhet vill se att träningen efterlevs inför stundande tävling.

Och jodå, här är det allra första träningspasset förevigat.

Drygt tre mil blev det.

Pelle på kusinträff ...?


Och Gunvor berättar att det enda hon inte tycker om, det är när Pelle river henne på foten. Jo, så gör han när maten inte passar honom. Ers Höghet Pelle vill ju helst ha torsk.

Till en början är det ju tänkt att Pelle ska åka med mig hem till Ystad, ja, pv har skojat och sagt att "du förstår mojan, han ska på kusinträff ...".

Så blir det nu inte.

Pelle är kvar i landet Halland.

Han är hos Gunvor och blir där nästan hela september ut.

Men det vet vi inte när den här lilla pjuttfilmen spelas in.

Vi sitter på inglasade altanen.

Pelle ligger under bordet .., Gunvor sitter mitt emot mig.

Torsdagsfönstret ...


... finns också på Ven.

Tillbakablick ...



Vi sitter på Gunvors inglasade altan.

På bordet ligger hennes dagböcker .., en dagsfärsk "Smålänningen" med hemifrånnyheter .., där är läsglasögon och ett närapå sönderläst brev från 40-talet ..., och så, just den här dagen, ett fotografi på Gunvor och hennes sedan några år bortgångne man, Viking.

Medan jag kämpar med ett korsord, sitter Gunvor och tittar på fotografiet.

Hon ler varmt.

"Elisabet .., Elisabet .., visst ser Viking allt lite förälskad ut när han tittar på mig ...?" säger hon på sin mjuka småländska.

"Jo, verkligen ..", svarar jag sanningsenligt.


På bordet ligger även en gammal sparbanksbok.

Postens.

Åååå, vad den väcker minnen hos bloggmadamen!



"Ja, titta här ..,. det var inte mycket pengar vi hade råd att spara ...", säger Gunvor.

onsdagen den 2:e september 2009

Dansbanan ...



När pv fyllde femtio år, byggde han en stor dansbanealtan på sydostsidan av huset.

Det har, fram till i våras, varit en helt slät altan med trädgårdsmöbler i ena hörnet och ett vindskydd mot söder.

Sen kom en bloggmadame från Ystad och föreslog ett altanräcke.

Eller nåt sånt.

Och pensionatsvärden kom med förslag, han med.

Det blev nånting mitt emellan.

Och så här fint är det här just nu.

Nu är det nämligen så här ...


På Gunvors inglasade altan tidigare idag.
Under bordet ligger Pelle och strääääcker på sig.

... att pv:s mamma som har haft hand om pElle i mer än två månader .., hon har ingen lust att lämna igen honom.

Tanken var att Pelle skulle göra mig sällskap till Ystad i morgon och bli kvar tills på söndag och sedan tillbringa tiden fram till Greklandsresan på pensionatet och först därefter få åka till landet Småland, närmare bestämt till Ljungby, till pv:s mamma Gunvor, snart 82 år.

Men se Gunvor .., hon har vant sig att ha en kattherre hos sig och hon tycker att det är helt galet att Pelle ska åka till Ystad och om hon nu ändrar sig och inte åker i morgon, så där som hon hade tänkt, utan på söndag .., ja, men då kan ju pv skjutsa såväl henne som Pelle och då kan han, Pelle, vara hos henne i tre veckor i stället!

"Vi har ju så trevligt Pelle och jag och vi pratar med varandra på dagarna, ja, i alla fall pratar jag med honom och ibland hoppar han upp i min säng på nätterna och ja .., jag tror faktiskt att han trivs här ..!" säger Gunvor leende.

Så blev det med den saken.

Det torde väl sluta med att Pelle blir smålänning, förmodar jag.
På den lediga dagen ....


.... norpar jag plommon direkt från trädet och duschar evighetslänge i solfångaruppvärmt vatten .., jag plockar mynta/salvia/lavendelkvistar och hänger upp i badrummet ... pratar med rar vän i telefonen .., jag sitter ute på den inglasade altanen bland alla blommande kaktusar och lutar mig bakåt i solstolen medan pratet susar av och an ..., jag letar fram hårtorken och försöker få styr på lockarna .., läser lite i den där älsklingsboken som pv fick i present .., och jag tänker att det inte enbart är själva rytmen i författarens skrivande .., det är även hans självironi och humor som fångar mig eller som får mig på fall.

Jag önskar att jag finge träffa honom.

Jag önskar att jag hade fått träffa honom.

Kanske fånga hans vänsterhand?

Men se det går inte.

Och det gör mig uppriktigt sorgsen.

Lediga-dags-fönstret ...



... hittar man på ön Ven.

Nej, absolut inte ...



... påstår jag att det måste vara någon högre makt som står bakom skapelsen .., och visst kan det, helt slumpmässigt, utvecklas alldeles oerhört vackra blommor bara så där för att det har blivit så .., men det hjälps ju liksom inte .., när jag tittar in på pv:s altan och upptäcker kaktusarna som i vanliga fall står där taggiga och ganska alldagliga .., och så ser jag dem nu blomma .., då blir jag nästan .., ställd.

Från att ha burit på några gråsvarta ulltussar ...



... så dyker detta upp.

Och bara något dygn står sig blomman, sen är det färdigt.

Några timmar per år av blomstring; det är vad kaktusen får.

Några få timmar av fulländning.

Insikt nr 153



Idag på morgonen, vid halvniotiden närmare bestämt, inleddes träningen inför nästa års Vasalopp.

Ja, inte min träning, utan pensionatsvärdens.

Jaha, ja.

Då vet man vad samtalsämnet för de närmaste sex månaderna kommer att handla om.

tisdagen den 1:e september 2009

Skillnader ...


Och håret blir lockigt i allt det fuktiga.


Ibland, blir tågresan från Malmö till Halmstad, till ett enda stort äventyr.

Andra gånger lutar man huvudet mot kupéfönstret och säger inte ett ord på tre timmar.

Man bläddrar förstrött i en pocket som handlar om att förbättra och hålla liv i en kärleksrelation.
Boken är skriven av en hurtfrisk amerikan och jag skuttar lite hit och dit mellan kapitlen och orkar inte engagera mig, inte på riktigt.

I ryggsäcken vilar presenten till pv.

Det är två böcker, inköpta på bokhandeln i Ystad .., och den ena boken är min favorit-genom-alla-tider .., och om någon ber mig förklara varför .., så svarar jag ..."det är själva rytmen det handlar om".

Jag har den själv .., den står i min bokhylla .., sönderläst och lite sladdrig.

Den här, är inbunden.

"Du kan läsa den på semestern om du vill och om du inte tycker om den .., så är det ingen fara ...,", ska jag säga till pensionatsvärden några timmar senare.

Bakom mig sitter en ung kvinna och i en timmes tid pratar hon oavbrutet i sin mobiltelefon.

Hon ger råd åt en väninna.

"Svara för fan inte om han ringer .., lova mig, svara inte!" säger hon om och om igen.

Snett mitt emot mig sitter ett par i 30-årsåldern.

Kvinnan är lång och slank och väldigt vacker och hela tiden plippar hon och mannen vid hennes sida på var sin mobiltelefon.

Fort-fort-fort!

Vid fönstret halvsover en ung man .., på golvet vid hans fötter står en blå sportväska med texten "Landskrona sjukvårdsdistrikt".

I trakten av Ängelholm får den unge mannen ett telefonsamtal där någon bjuder honom att komma på en fest på lördag.

"Jag vill, men kan inte svara .., jag har inte fått schemat ...", säger den unge mannen.

Och själv får och skickar jag sms.

Varma, goa meddelanden från lika varma och goa vänner.

I Helsingborg visar termometern plus 24 grader och då är klockan åtta på kvällen.

I Ängelholm har mörkret fallit.

Och nu ..., pensionatet.

Vi har ätit hemgjord tårta med färska björnbär ovanpå grädden (ur-gott!, lite syrligt, så där ..) och fast fönstret står på vid gavel, är det tropisk värme som råder i pensionatets sovrum.

Ungefär så.

Är det.
Det bästa ....

Två helt lediga dagar framför mig.

Som en ocean av tid.

Om två timmar ska jag sitta på tåget norrut.

Och tänk, det är högsommarvärme ute.

Varm luft mot bara ben.

Bara en sån sak.

I min väska vilar fyra korsord och massor av läsning.
Också en insikt ....


Söderfönstret står öppet.

Det doftar hav i mitt vardagsrum.

Och så bär det av igen ..



Ikväll tar jag Öresundståget norrut, till landet Halland.

Egentligen är jag ledig bara onsdag och sen är det jobbarhelg igen .. men nu har jag givit bort torsdagen - varsågod till den som vill ha den ! - och tänk, Hanna E, hon ville .., så nu blir jag ledig onsdag och torsdag och det är som den härligaste present!

"Men då får du ju mindre i lön i oktober!" säger en av arbetskamraterna.

"Jepp, så är det ...", svarar jag.

Men pengar är inte allt och jag tycker om lediga dagar, jo, att jag gör.

Och tänk, att Pelle ska få följa mig hem på torsdagkväll och vara hos matte i en hel vecka .., bara för att jag längtar efter honom.

Det blir bra.

Dagens fönster ..



... finns i en liten stugkammare på ön Ven.

Födelsedagsbarn ...


Idag fyller två till mig närstående personer år.

Först är det min störstasyster, Rigmor.

När jag var liten var hon min alldeles egen försvarsadvokat och jag älskade när hon kom hem från Karlskoga eller längre fram .., från Umeå eller Arvidsjaur .., och jag brukade möta henne på busstationen där hon stod med stor, blå resväska.

När Rigmor fick sitt första och enda barn, var jag barnvakt under ett par somrar.

Det bästa med min störstasyster .., det är att hon är Beständig på nåt vis.

När man kommer till henne för att fira jul eller påsk .., så är allt som det ska vara och som det alltid har varit.

Glas och dukar är sånt som har varit med i hela livet, känns det som.

Och alltid hembakat bröd som läggs i ett gammalt tråg av slitet trä.

Kanske är det också lite hennes förtjänst att vi hamnade i Skåne .., ty Rigmor flyttade från Luleå till Lund (hon kom att under många år arbeta som dialyssköterska på Lunds lasarett) och var gång jag tog tåget från Bastuträsk till Skåne .., översköljdes jag av den här känslan att ..."ååå, här vill jag också bo!"

Numera har hon köpt sig ett alldeles eget krumelur-hus ute på landet - några mil norr om Ystad - och alldeles omåttligt härligt till .. med hästhagar utanför vardagsrumsfönstret och ängar och åkrar och ostkupehimmel.

Rigmor är en hejare på att lösa tidningen Vi:s korsord .., och historiefrågor klarar hon galant!

Ungefär så.

Är det.



Nästan likadant är det med pensionatsvärden, han som också fyller år i dag.

Femtiofyra, närmare bestämt.

Han är på nåt vis också "beständig" och är inte den som byter ut saker bara för att byta.

Dessutom är han alldeles oerhört snäll, omtänksam, ganska rolig, lugn, problemlösningsinriktad, positiv, morgonpigg, generös och himla artig.

Jag vet nog ingen som har så varma händer och när jag låg på akuten i Halmstad och kräktes i en sjukhuskräkpåse och hade njurstensanfall .., då stod han där intill och sade plötsligt ..."men ååå, vad jag tycker mycket om dig!"

Sicken pärla!

Allt det är han.

Plus lite till.

Grattis till båda just idag!

måndagen den 31:e augusti 2009

På stranden ...



Och där kommer båten mot land.

Och så närmar sig färjan Ven ...



Många av passagerarna ombord ska jag möta och känna igen under de följande dagarna.

Även på båten letar jag Lyckliga Par.

Jag ser ovanligt många.
Ja, världen är liten ...

Ni som har varit med här länge, ni minns förstås bloggvännen Helene från Delsbo.

Helene som förlorade slaget mot sin bröstcancer och lämnade efter sig två barn, Joar och Evelina.

Vi var många som tänkte på Helene och på hennes familj som blev kvar.

Och tänk, idag när jag kommer hem från Ven .., hittar jag det här i min inkorg.

Mia har lämnat en ny kommentar till ditt inlägg "Tisdagsfönstret ...":

"Jag kom på just nu att det var länge sen jag var inne på Elisabets sida, så jag smög in här och tassade runt lite.

Och så får jag se ett fönster från Rikkenstorp!

Min mormors föräldrar ägde en gång i tiden Rikkenstorp, och innan dem hade flera generationer av min släkt bott där.

Men mormors pappa gick i borgen för någon som behövde det, och det slutade så illa att han blev tvungen att sälja gården.

Visst är väl världen bra liten ibland?

Kram på dej!

/Mia (Evelinas bonusmamma)."

På rymmen ...

video

Vid besöket på Nämndemansgården på Ven .., upptäcker jag en man som kommer cyklande och i ena handen har han en vit hink .., och så stannar han till och det blir lite småprat så där i solgasset.

En stor, svansviftande och lite raggig hund, gör honom sällskap.

Det visar sig att i Nämndemansgårdens hönshus finns två skånska blommehöns och dom hönsen sköter mannen om .. ja, dom ska nämligen emigrera till Dalarna och nu ska hönorna få matrester.

Men den cyklande mannen blir snopen .,. där är inga höns i hönshuset!!

Dom är borta!

Så vi går runt och letar och han lockar och lockar ..."kom-kom-kom-nu-hönorna!" .., och det tar ett bra tag .. sedan hör jag honom hojta att ....., jo, nu har han hittat dem .., och så börjar mannen att försöka fösa dem till "hemmet" - till hönshuset -.

Själv står jag en bit ifrån och väntar med kameran.

Och ser man på ..., där kommer dom två madamerna som gömt sig bakom husknuten!

(Blommehöns hade jag själv .., det är en gammal ras och underbart trevliga och sociala är dom .., och v a c k r a!)

Måndagsfönstret ...



... finns även det på ön Ven.

Och i fönstret står Jesus.

söndagen den 30:e augusti 2009

Söndagsfönstret ...



.... hittar man inne på Tuna Krog på ön Ven, utanför Landskrona.

En alldeles underbar krog/restaurang .., så trivsamt och familjärt .. med böcker på borden .., och spel att låna .., och vänlig personal.

Maten ..?

Jättegod!

Min ryggfilé liknade mer en oxfilé .., lägg därtill bulgursallad .., pesto .., bakad potatis .. persiljesmör ..., och grillad majskolv. Mums!

I en gammal lagård ...



... i ett lika gammalt och litet fönster .. där .., bland spindelväv och damm, ligger en liten död insekt.

En mal, kanske?

Och jag står länge och bara tittar på det lilla krypet som mötte sitt öde just där.

Stackars liten.

Nja, särskilt het är man ju inte ...

video

Hur var det nu att sova i tält ...?

Jotack, kallt.

Jag är alltid frusen nästan .., mest om fötterna ., så när det på lördagkvällen är dags för sänggående, ja, då tar jag ( till tältkamratens besvikelse ...,) fram strumpor, mjukbyxor .., särk och sticketröja.

Lägg därtill ett påslakan och en filt.

Intill mig ligger pensionatsvärden.

I Adamsdräkten.

Gissa, vem som fryser.

Just det.

Den påpälsade bloggmadamen.

Men det var ändå trivsamt .., att ligga där och höra ljuden från andra campare intill .., lyssna till morgonpigga småttingar skratta och leka .., och duvornas koooooorrrrrande .., och ana solljuset genom rosafärgad tältduk.

På BB-avdelningen

video


Inne i vagnslidret i underbara Nämndemansgården på Ven, har herr och fru Svala fått sommarens andra kull med småttingar.

Nu är det bråttom att få dem flygfärdiga innan kylan kommer!

Och där står vi och tittar upp mot taket som är täckt av halm .., och se .., hela tiden kommer småttingarnas föräldrar flygande i raketfart och så blir det ännu snabbare matutdelning till ivrigt skriiiikande och piiiiipande små svalbarn.

Små bin hittar lyckan ..



.. i form av pv:s ur-goda plommonmarlelad - 09.

Årets är gjord av Reine Claude-plommon.

(Gunnar som jag pratar om, är förstås Gunnar i Vaplan, som vid bloggträffsbesöket berättade om när spanar-bin har hittat nånting extrasmarrigt, då flyger dom hem till kupan och med cirklande rörelser berättar dom för sina bi-kompisar var det smarriga finns och även hur långt borta det är! Det är ju som trolleri!)

Bilder från helgen som gick ..



A
tt cykla på Ven kräver sin man.
Eller kvinna.
(Och ja, klicka gärna på bilderna .., det glömde jag.)

Där är branta uppförsbackar som går till himlen och sedan, nerförsbackar ..., där det är en klar fördel om man redan från början är fatalist ..., och där är slingervägar med lösgrus och på ena sidan stup rakt ner mot turkosgröna havet och man tänker att .., hjälp .., tänk, om man råkar få sladd, då kan man hälsa hem och glömma allt vad Grekland heter!

Då är det ajöken, på riktigt.

Men man håller sig på vägen och det är varmt och soligt och på pakethållaren ligger min uti-fall-att-det-blir-kallt-sticketröja.

Och vattenflaskan.



Lördagkväll är konsert i kyrkan som numera är Tycho-Brahe-museum.

På en bänk där utanför, sitter pensionatsvärden och övar lite på sin stämma.

"Ja, men du förstår .., det är ofta så att kören sjunker i tonläge och så kommer en flöjt in och sedan ska vi komma rätt och då händer det att det blir fel .. att vi ligger för lågt ..", säger han.

"Jaha .., på det viset ...?" säger bloggmadamen.



Vi bor på Vens camping & stugby, jag tror att det är vid Husviken.

Det är evigheter sedan jag låg i tält och jag är väl måttligt road av tanken.

På eftermiddagen, just som pv övar för konserten, kommer regnet.

Jag, som knappt sovit natten innan, lägger mig raklång på madrassen .., där ligger jag och tittar upp mot rosafärgade taket och hör regndropparna och jag hör människor som skrattar och småbarn som cyklar runt, runt, runt och jag skickar och får sms.


Hotellrummet ser ut så här.

På natten ska det bli iskallt i tältet och jag ska frysa om benen och om rumpan, trots att jag är rejält påpälsad, men det vet jag inte då, på lördagkväll.


Och här är utsikten från campingen.
På andra sidan ligger Landskrona .., en bit till vänster ., Helsingborg.


Efter konserten .., cyklar vi till Tuna Krog, bara en bit bort.

Men åååå, så ljuvligt!

Själva krogen är så hemtrevlig och eftersom det är fullt inne, slår vi oss ner på terassen.

Där är massor med människor och vid åttatiden kommer Nilla Nielsen med sitt långa, blonda hår och spelar gitarr och sjunger och pensionatsvärden bjuder schangdobelt på rubbet, mat och vin och bara så snäll är han.

Som dekor hänger handdukar på tork ut mot vägen.

I flera timmar blir vi kvar och när det är dags att cykla hemåt, ja, då är jag återigen glad att jag tror på detta att ens dagar är förutbestämda .., ty lite vingligt är det och förutom våra ficklampor (jo, pv är en förutseende man ...) är det alldeles becksvart ute.

"Ser du stjärhimlen?" hojtar pv som cyklar framför mig och alldeles för fort.
Nä.
Jag vågar inte titta upp.


Och det blir bad nere i Bäckvikens hamn, men inte på lördagkväll.
Från bryggan.



Söndag blir cykeltur i ett par timmar.

Vi tittar in i fyrlängade Nämndemansgården; en slags skånegård med halmtak, med anor sedan slutet av 1700-talet.


Rar kvinna öppnar porten till gården som nu tillhör Hvens Hembygdsförening ...,(kvinna är gift med en man från Piteå ..."är du från Piteå ..?" frågar hon mig och jag säger ..."nä, men inte så värst långt därifrån heller ...") och hon berättar om kärleken till gården och att hon själv är småländska men har sina rötter på Ven ..., och hur det nu går till, - kanske pratar vi om detta om att leva i nuet -, så får jag veta att för två år sedan dog kvinnans 38-årige son i cancer .., kvar blev fyra småbarn och en hustru .., ja, sånt pratar vi om, allt medan svalorna flyger ut och in i höladan där sommarens andra kull med små svalbarn nu piper och vill ha mera mat!



Huset är så vackert, så vackert och har varit i samma släkts ägo i fem generationer.

Och där är ljusspel som får mig att nästan ramla baklänges.

Taket består av halm.
I trettiofem, ja, upp till femtio år, kan ett rätt lagt halmtak hålla, berättar kvinnan.


På en vagn ligger högar av säd.


Kullerstenar som många generationer har trampat på.
Och idag .., en pensionatsvärd uppvuxen i Småland och en bloggmadame från Malå i Västerbotten.

Sist av allt hemfärd .., färja till Landskrona .., trivsam träff med ellis i Lund .., tåg igen till Malmö.

På tåget sitter en kvinna med en t-shirt med reklam för läkare utan gränser.
Jag sitter en stund och undrar om jag ska våga fråga henne ...?

Så det gör jag.

Kvinnan, som om två år ska fylla fyrtio, är sjuksköterska och är nu på väg till Sudan i Afrika.
Där, ska hon hjälpa till i ett flyktingläger .., och jag får veta att hon tidigare har varit i Colombia och Liberia.

Och kvinnan berättar om glädjen i att känna att Man Behövs .., om om svårigheten att sedan återvända till Sverige och arbeta på sjukhus där människor kan vara så ..., ja, bry sig så mycket i småttigheter .,. säger hon lite förläget.

"Så där .., tja, att man blir uppläxad om patienten får maten liten senare än vanligt ...", ja, du vet .., när man kanske en vecka tidigare har arbetat med människor där det mesta handlar om liv eller död.

På riktigt liv eller död.

Säger hon.

Och då är vi framme i Malmö och jag önskar henne lycka till och säger att hon ska vara rädd om sig och en till vårt land invandrad kvinna i 60-årsåldern som i stillhet har lyssnat till vårt samtal .., hon ler så varmt och tittar på sjuksköterskan och säger "ja, lycka till ...!" och så ler vi mot varandra .., tänk, som en slags samhörighet blir det, där på tåget, den där sista minuten.