onsdag 1 juli 2015

Plötsligt händer det ....

Ikväll tog jag årets första Riktiga Bad; alltså, jag simmade och dök och det var ljuvligt.

Inte alls kallt i vattnet, men däremot hade vi (pv badade också) sällskap av en hel familj - eller en stor släkt - av maneter, dock inte dom som bränns.

Numera har jag vant mig.

Nej, jag är inte längre rädd för dem .., föser dem bara åt sidan med händerna ..., kollar lite extra när jag simmar under ytan, jag föredrar att inte få dem i ansiktet.

Efteråt cyklade vi hem.
Jag tog fram trädgårdsslangen och duschade iiiiiskallt .., vad pv gjorde vet jag inte.

Och nu är det godnatt.




Äntligen! 

På hemväg ....

Ja, äntligen har jag kommit i fas med mig själv - eller kanske har själen hunnit ikapp - och nu känns livet så där som .., ja, som vanligt.

Och den andra arbetsdagen faller allt på plats.
Massor med kunder - nu har verkligen alla sommargästerna kommit -!
Där är trevliga tyska turister från Bayern som tillbringat tre mulna veckor i vårt land och nu, eller igår, skulle återvända hem och jag säger att det var då en himla otur, just när solen är på ingång. Och vinkandet när dom tackar för sig och "tjyuss, tjyuss", ja, jag vet .., så stavas det ju inte, men så låter det.

Isabelle, vars katt har sprungit bort ....

Och där är förstås andra rara kunder, där är han som läser nyheter i tv4 och ser ut som George Clooney och han har nya glasögon och om dom - glasögonen -, pratar vi en stund, och där är kvällströtta småttingar och i entrén upptäcker jag en efterlysning av en katt och inser att det är lilla Isabelles katt som har sprungit bort och inne på lagret står fyra vagnar fyllda med kolonialvaror; det är Joakim som har fyllt dem och sagt att "ni får gärna ta er an dem om ni hinner", men det hinner vi inte .., det är  full fart med mejeriet och frukten och kassan förstås, men dom där vagnarna blir som glödande kol ..., man vill hinna, men inser att det är hopplöst ..,  och sen är klockan nio och det är dags att stänga, men först får vi invänta kunder som kommit i allra sista minuten och lugnt och rofyllt strosar omkring i butiken.

När klockan närmar sig halv tio är arbetsdagen tillända.
Jag har cyklat till jobbet och att cykla hemöver i sommarkvällen och mötas av en himmel fylld med fjäderlätta moln .., men ååå, så vackert det är!

I Steninge har jag nerförsbacke och ser friherrinnan ägna sig åt hundrastning .., "hej, hej! jag lade spelbilagan i din postlåda!", ropar jag och cyklar vidare, rädd att tappa farten.



Kommer hem till pv som tittar på finalen i U21 i fotboll, Sverige mot Portugal, och det är så vanvettigt spännande så jag vågar inte se slutet utan går och lägger mig.
Fönstret på glänt.
Det är alldeles tyst ute .., och jag ligger i sängen och läser ur Astrid Lindgrens krigsdagbok, skriven mellan åren 1939 - 1945 och det är - jag har sagt det tidigare och säger det om igen -, den allra bästa historiebok jag någonsin har läst!

Idag är det ledig dag som gäller.
Pv spikar i köket .., nu är det fönster nummer två som ska komma på plats .., Eva och Ulf från Tyresö ska någon gång på förmiddagen göra oss den äran och det ska bli så trevligt och i eftermiddag är vi bjudna på jordgubbstårta hos Ecke och Britt, ni vet, hon den vackraste av vackra som är 85 år och går på långa promenader var dag.

Bilden togs av en lååång man från Canada, på besök i Ghana med sin flickvän.

Och i morgon fyller Anders år.
Tjugonio.
Det bästa av ressällskap.
Lite morgonputtrig bara.
Guy vill ha hjälp! 

Ni kan väl hjälpa honom ...?

Om ni kan läsa hans blogg, kan ni väl skriva att jo, det kan ni.
Dagens fönster ....


... finns i det före detta slavfortet Elmina Castle i Ghana.

tisdag 30 juni 2015

Fönsterplats ....


I hela mitt vuxna liv har jag fascinerats av fönster.
Hemma i Malå hade vi i vardagsrummet - stooora fönster som öppnades inåt ., vi var nästan dom enda som hade såna och långt senare kunde jag tycka att jo, dom var fina och gav ett vackert ljus.
I övriga rum var det helt vanliga fönster och jag tyckte aldrig att själva huset var fint, om än väldigt praktiskt.

Nästa hus blev det i Skåne, i Bjäresjö.
Jag älskade huset, men inte dess fönster!

Så kom jag till ett gult hus i Halland.
Och äntligen ..., efter hur många år som helst, bor jag i ett hus vars fönster jag bara älskar!

Inte dom gamla, men dom här nya.
Tre byttes ut i fjolsomras.
Sex nya kom igår.

Nu är det första på plats, ja, så där så det sitter fast i alla fall.
Fem återstår.
Den idoge räknar med att i varje fall få upp tre fönster den här veckan.

Och här, vid fönstret på bilden, ska jag alltså sitta och knattra på tangentbordet är det tänkt.
Vilken glädje!
Likheter ...


En väg i Ghana. 
Röd jord.
Bananplantor. 
Vilket äventyr! 
Som jag föll pladask för detta!



På väg till jobbet; den där första arbetsdagen efter semestern.
Säd som mognat inte alls mognat.

En särskild doft.
Och rofyllt.

Det är kanske inte så underligt att jag kände mig mest hemma på landsbygden ....?




Utflykt norröver och så den där Tom ....


Det lär vara två kvinnor som är ansvariga stadsträdgårdmästare i Falkenberg.
Jag tycker nästan att det märks.
Titta, så underbart fint och sinnligt det är alldeles intill Rådhuset!
Ett hav av blomster - hullerombuller - men säkerligen uttänkt in i minsta detalj .., och ett växthus och ett litet staket!

Länge stod jag där och beundraade och jag sa till mannen på bänken, han som var ute och luftade sin hund,  att ååå, så lyckliga ni är som har dessa trädgårdsmästare som gör så fint i Falkenberg!

Mannen såg så förvånad ut.

"Fint ...? Jaha, du tycker att det där är fint ..? Ja, det kanske det är?" sa han.


Nu är det sommar!
På snart sagt varje ledig yta får vi veta vilka som uppträder och var.
Även i Halmstad.


Men jag blir nog hemma. Förresten är vi ju på Bornholm då.


Det allra bästa med Falkenberg är deras bokhandel.
Den ligger på gågatan (där det även finns en fin blomsterhandel) och där jag köper jag alltid textpennor, stora gem och lite annat.
Igår var det gem jag hade siktat in mig på, men några pennor kokm också med och det var fler än jag som testat och känt efter vilken penna som var bäst.


Aldrig att jag kommer ut ur en bokhandel utan en endaste bok.
Nu blev det den här.


Detta är den i särklass bästa historiebok jag har läst!
Här får man - via Astrids klipp och tankar - följa hur världskriget framskrider.
Den låg jag läste igårkväll, för att sedan - mitt i natten -, reprislyssna till Tom Alandhs sommarprogram. 
Vilken man till att berätta!
Vilken musik!
Solklart det i mina ögon mest intressanta programmet hittills! 
Dagens fönster ...


Igår kom det första fönstret på plats.
Ja, inte helt och hållet, men nu sitter det där .., ska visserligen höjas några centimeter, men ändå, man ser hur det kommer att se ut.

Ååå, det blir så fint, så fint och  s o m   jag kommer att njuta här vid datorplatsen!