onsdag 10 februari 2016

En vanlig dag ...

Bilden från i somras någon gång.

Eller ovanlig - för jag är ju ännu sjukskriven - och inte har jag vant mig vid detta att inte åka till affären, men på lördag är det tänkt. Som jag längtar!

Natten mot idag kunde jag omöjligen somna och till slut gick jag helt enkelt en trappa ner, tog mig ett glas naturell yoghurt och kröp ihop på soffan, med ett blommigt täcke över mig. Där, ihopkrupen i ena soffhörnet, låg redan Nelly, men hon tackade raskt för sig när jag hostade till och sen var där inget sällskap längre.

Lyssnade på P1-repriser som vanligt .., vaknade vid femtiden av en något förvånad pv som först då upptäckte att sambon inte låg på därför avsedd plats (dvs i sin egen säng) .., en timme senare mumlade jag hejdå och drog täcket om mig.

Ja, ungefär så där är det.
Dagarna försvinner utan att man märker det.

Tv:n står påslagen .., där är Gomorron-Sverige och vi får veta vilka som tilldelats Polarpriset och Camilla Lundberg - som sitter i Kulturpanelen - tycks besviken men försöker att hålla masken (ja, det är vad jag tror, alltså) och där är rapporter från primärvalet i New Hampshire och jag tycker att det är alldeles oerhört intressant (jo, Bert .., jag vet vad du tycker ...) och lite senare sänds en riksdagsdebatt som handlar om hur man bäst bekämpar terrorism, eller åtminstone hur man förhindrar att unga män eller kvinnor från vårt land ansluter sig till IS och SD:s Kent Ekerot verkar mest förvirrad och säger samma sak om och om och om igen, men där är också en väldigt engagerad man som heter Roger Haddad, född i Beirut på Marie Bebådelsedag - liberal är han -, vilken skillnad på deras iver, tänker jag.

Så är livet här just nu.

Onsdagsfönstret ....


.... finns i ett stort eternithus längs Kustvägen i Steninge.

I det huset har friherrinnan vuxit upp, tillsammans med sin mormor och morfar.
Fönstret vetter mot söder och man ser havet och hur det hela tiden förändras.
Och i hela sitt liv har friherrinnan bott i just det huset. 

Där det översta lövet syns, där bor friherrinnans väninna Ulla som för inte så länge sedan har blivit änka. På hennes tomt blåste flaggstången omkull i vintras. Det är ett sommarhus och Ulla har en hund - Sally - som är bästa kamrat med friherrinnans Shejken.

Hos Stig ....

Och rakt västerut, där bor bonden Stig som har sina kor lösa nere vid klipporna om somrarna, ja, dom går förstås på ängarna och betar, men nära havet. För ett år sedan fick Stig ett nytt knä och kanske blir det ännu ett byte - då på det andra knäet - och på gården finns bikupor och en hel drös med katter av vilka någon brukar bli överkörd när det är vår eller sommar.

Plantan på bilden längst uppe är en physalis.
Den fick friherrinnan som litet skott från pv förra sommaren.


tisdag 9 februari 2016

Bakåt och framåt ...


Äntligen har pv fått besked!
Jo, nu är han - om han så önskar - tilldelad båtplats i Haverdals hamn och således kan hans segelbåt, den som i ett par års tid har stått uppallad nedanför huset, få komma i vattnet.

"Då kan du ju cykla till hamnen efter jobbet och så sover vi över där ...", säger han leende.

En slags bryggsegling.

Någon skärgård att tala om finns inte här, nej, vi får väl kuska runt lite i omgivningarna bara.

Ps. Och pensionatsvärden visade sig för övrigt vara helt oskyldig till min bankdosas insomnande. Det var batteriet som var på upphällningen. Så var det med den saken. Ds.
Tisdagsfönstret ...


... var en gång mitt.

Det var där mitt andra liv tog sin början.

Första gången i egen lägenhet - då var jag fyrtionio år -.