lördag 25 oktober 2014

Idag är det Efit ....

Det brukar jag alltid missa, men nu upptäckte jag det hos Ulrika.

Andra som är med och dokumenterar sin dag och tar ett foto i timmen, ja, dom hittar man här.


Vid 8-snåret ligger jag i sängen och tittar på Instagrambilder och jag tackar sonen som - för bra länge sedan - tipsade om humansofny där människor i New York med få eller många ord svarar på frågor.

"What do you feel most guilty about in life?"gällde det den här gången.

 "Going to Iraq and killing people", svarade mannen.


Klockan 9.00 ... skrollar vidare på Instagram.
Under detta - schemat om hur man ska gå tillväga om det börjar brinna -, står följande:
"Vad hände med larma-rädda-släck?" och #allahinnerjubrinnainne#hinnerinteläsaallt#hoppasdetinte börjar brinna.
Kontot tillhör äldsta dottern och jag ler när jag läser det här.


Vid 10-tiden läser husets herre DN.
I köksfönstret syns en ännu frodigt blommande pelargonia, en tekanna som nog funnits i huset i minst femton år och borde bytas ut, men den lär väl bli kvar lika länge till, samt lite annat smått och gott.


Vid 11-tiden fördjupar jag mig i tidningsurklippet som kom med posten igår.
I ett annat liv -  under åren som ensamseglare på livets stora ocean - var Regementsgatan i Ystad min gata i stan. Min oas på savannen.
Där fick jag, vid 49 års ålder, mitt livs första egna lägenhet och jag minns ännu känslan var gång jag låste upp dörren till den lilla ettan som hade så vackra fönster.


Kring 12.00 har jag ett bra tag tittat på ett reprisprogram från SVT där Stina Lundberg intervjuar Ulf Lundell.
Jag har aldrig gillat honom - eller så här - hans musik har aldrig tilltalat mig, inte ens "Jag vill bo i öppna landskap", trots att jag verkligen delar den åsikten.
Helsingborgaren, den lurvige, hade Lundell som husgud och hade till och med marscherat ut eller in i kyrkan till någon av hans låtar.
Men programmet är intressant och jag tycker om pratet.
Fotograf är Dan Jåma. Jaha, det förklarar dom finstämda bilderna.


Vid 13.00 sitter jag och sorterar bilder som ska samlas i en fotobok, en bok om dom där dagarna eller stunderna som gjorde mig alldeles varm i hjärtat - på ena eller andra sättet -.
Det här var en sån dag.
Krabbrace i lilla hamnen .., vilken krabba skulle komma först i vattnet?

En dag kvar ....


Och nu får ni allt lägga på en liten rem om ni vill vara med och ha en chans på dom fina småfåglarna som kommer från Jämtland!

Och Eva på Frösön som såg till att pippifåglarna verkligen susade iväg till landet Halland, det är klart att du också kan vara med .., vinner du så får du ett annat pris i stället!

Så nu puffar jag lite på er ..., ni vet ju att hit har kommit porto till frakten och flera vinster .., ta nu och leta i hjärterummen efter nånting som gjorde att det kändes bra inombords .., och så mejlar ni glädjen till bisse151@gmail.com, så delar vi med oss.

Varmt välkomna!
Dagens fönster ...


Stickmadamen Ulrika har gjort sig en "Oro" eller kanske heter det ett "Oro" det här det som hänger så fint och dinglar i luften.

Och när nu stickerskan tog bilden av oron, så kom ävebn fönstret med.

Det tackar man för.

fredag 24 oktober 2014

Det bästa för friherrinnan i Steninge ...



Det bästa denna vecka är att jag mår mycket bättre efter en långvarig luftvägsinfektion, som äntligen ser ut att ge med sig.

Efter åtta veckor har jag nu fått sova två nätter i min sköna säng.
(Elisabet säger: hon har inte sovit någon annans säng, utan suttit och sovit i en fåtölj).

Nu tittar jag ut genom fönstret, där sitter en liten blåmes i blomlådan och äter på pumpan.

Friherrinnan
På nya stigar ...


Och så beslutar jag mig för att inte ta bilen till Glassvik, nej, jag tar harry med mig och går rakt ner mot havet till .., svänger vänster nere vid ängen .., går genom skogen, uppför en brant backe .., kommer till ett sommarstugeområde med prydliga tomter och solblekta flaggor som hänger lite deppiga i vinden ..., sen när mot havet till .., genom snårig björkskog .., över glashala spångar och stigar där löven är som en matta och det gäller att se sig för och jag tänker på Eva i Tyresö som ramlade från en spång och kraschade sitt knä och vilket bekymmer det blev.



Sista biten är snärjig och snårig .., marken är våt och jag har fel skor på mig och blir dyblöt, men det spelar ju ingen större roll - vattnet är ljummet - och även idag möter vi alla fåren som står vid en gärsgård och trycker ..., och sen ner mot havet och jag slår mig ned på en sten och bara pustar ut.

Det här är första gången sedan det nya knäet kom på plats som jag kunnat gå så långt utan minsta lilla besvär! Att mitt högra knä (den äldre protesen)  brukade låsa sig är helt borta, ja, det händer aldrig numera!  Å, sicken lycka!

Och här, där vi sitter och tar lite paus, hör jag en gärdsmyg som flöjtar ..., och vinden är ljummen och jag tänker att detta att arbeta eftermiddag och ha nästan hela dagen fri, det är det absolut bästa jag har varit med om i schemaväg!



Här satt jag. Den allra skönaste av fåtöljer.
Havet rakt framför oss.



På väg hem möter vi samma fårskock som igår.
Nyfikna.
Fina, fina.



Vägen hem känns tyngre .., det är betydligt mera uppför och nu börjar jag bli aningen trött i benen och vi går inte genom snårskogen utan följer sommarstugevägarna och lite på måfå tar jag av och väljer en för mig helt obekant stig, men ser man på .., då har vi ju kommit precis där vi började och titta, där nere är ju Stensjöstrand och då tar det bara tio minuter kanske, så är vi hemma.

Och allt känns bra och från Spotify sjunger Lasse Berghagen den här låten och den gör mig så glad, så glad, så glad och jag minns - med den allra största glädje - äldsta dottern bröllop.

Då sjöng vi den.


Dagens fönster ...


.... finns i London och fångades för två år sedan, det var då när Emma (då femton år) gjorde sin mormor sällskap och den andra kvällen såg vi föreställningen "Stomp" och jag kände mig så lycklig, så lycklig.
Det bästa för Ann i Göteborg ...


Det bästa den här veckan blir nog att jag kunde göra skillnad för en för mig fullständigt okänd människa.
Det kändes riktigt bra!

Bästa hälsningar
Ann