onsdagen den 23:e april 2014

Gladpost ...


Med posten kommer ett paket innehållande mängder av brev och kasettband, vilka min mamma skickat till en hemifrånväninna boendes i Hägersten, ja, detta under åren som mamma tillbringade i Sydamerika.

Det är väninnans dotter Gunnel som via Facebook (ära vare FB!) har hittat mig och berättat om vad hon nu hittat efter sin mammas död och är jag möjligen intresserad av att ta hand om allt detta?

Ni kan ju gissa vad svaret blev!

Nu har jag suttit i vardagsrummet och lyssnat på det allra första kasettbandet, det gula som syns på bilden. Det är inspelat på hösten 1985 och jag sitter mest och ler hela tiden och jag förundras över att mamma har kvar så mycket av sin Dikanäsdialeket, det har jag ALDRIG tidigare tänkt på!

Nu fortsätter lyssnandet!


Dagens fönster ...


... finns i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Och ja, just det .., fönstret ska bytas ut - tillsammans med ett antal andra - och pv tycker att jag ska ägna dom lediga dagarna åt att hitta fönster som passar huset.

Det är inte det enklaste ska jag säga.

Och det hela ska ske i sommar.
Georgdagen ...


Den tjugotredje april fyllde en av mina lekkamrater år.
Hon hette - och heter säkert ännu - Eva-Lena.
Fräknig, spikrakt hår och enda barnet.
Och fyller såklart år nu också.

Hennes mamma var en mästare på att sticka, virka eller sy Barbiekläder och ingen Barbiedocka var finare än Eva-Lenas.

Om somrarna fick jag följa hela familjen (som var liten, den bestod bara av Margareta, Arvid och dottern - min lekkamrat -) till Näsudden till deras sommarstuga och så åkte vi motorbåt ut på sjön och fiskade eller hade picknick på stranden .., jag lärde mig att doppa knäckebröd med ost och marmelad i kaffe.

Sedan säkert fyrtio år tillbaka har jag helt tappat kontakten med den forna lekkamraten och Margareta, som arbetade på biblioteket och var en sån härlig granne, överlevde sin make med många, många år, men nu är även hon borta.

Livet går vidare.
På bilden syns sal 1 och min medkompis - inte patient - harry nilsson.
Han är verkligen min bäste vän dom här dagarna i huset.


På fönsterbrädan i tvättstugan (som ännu är precis som den ska, ordning råder ... heja!) trängs fyra tomatplantor och en gurkplanta.
Lycka.


Och under plommonträdet växer familjen styvmorsviol och pv klipper runt hela sällskapet, precis som fotografen Åke Burwall hemma i Malå gjorde .., fast med blåklockorna. Han sparade också på småblommorna.


Onsdagmorgon i landet Halland ...

Bilden togs vid kvart i sju. Morgonsol över Eckes lillstuga.

När klockan är fem går reveljen .., då är det dags för pv att lämna bingen!
Själv ligger jag kvar under det blommiga täcket ..., fönstret står på glänt och småfåglarna kvittrar som galna!
Det är väl det här med våren, förstås.

Att vara sjukskriven under lång tid känns märkligt.

Kan man inte köra bil eller moped, blir man mer eller mindre bunden till hemmet.
Mest mer.
Så här sitter jag om dagarna.
Särskilt spännande blir inte tillvaron .., det är korta eller lite längre promenader ..., en titt i postlådan .., besök i växthuset ..., och man tackar sin lyckliga stjärna för friherrinnan som kommer med dels en bok, dels en packe lättläsa tidningar, såna som har mängder av recept och korsord!

Och så tittas det på tv.

Det är nyheter kors och tvärs och västnytt (som aldrig lyckas parera övergången till eller ifrån den ordinarie kanalen, så det blir mörkt i rutan ett tag ...) och det är det vanliga förstås .., elände och mera elände och jag låg i sängen och tänkte på bråket i Norrköping som blev så våldsamt .., tänk, bara tänk tanken .., att det hade skett här på Ejdervägen, att våra grannar Gun och Göran skulle ha blivit osams med sina släktingar och att jag hade vaknat och upptäckt att två män dödats och låg utsträckta på gräsmattan och äldre och yngre släktingar skulle ha fäktats med knivar .., ja, han lillkillen som inte kunde säga harry med r, utan "hajjy!", tänk, om allt det hade hänt här!

När sånt här händer, då är jag helt förvissad om att en hel svärm med stekta sparvar flyger rakt in i gapet på SD, som säkerligen sitter och gnuggar händerna av förtjusning.

Jag vet ju hur jag skäms när svenska ungdomar svinar ner och lever rövare på skidresor till Alperna - i alla fall var det så tidigare -, hur ska då inte landsmän till den här hetlevrade släkten skämmas?
Det är vad jag tror.

Och nu blir det påtår.

tisdagen den 22:e april 2014

Klockan 11.02 ...


Första dagen helt alena hemmavid.
Ja, frånsett harry och sigge, förstås.

Tillvaron som sjukskriven blir annorlunda.
Många tider att hålla reda på .., piller hit och dit och promenader och gymnastik.
Samordning.
Resam eller pv?

I Norrköping har det totala vansinnet brutit ut och i ett kylrum ligger två döda män.
Man kan bara undra vad som får människor att så tappa fattningen?

Hur jag än försöker tänka tillbaka, så minns jag inte ens tillstymmelsen av ett mord i min barndom?
Det borde rimligen ha funnits, men jag kan inte komma ihåg nåt sånt.

Och hemma har Skellefteå AIK vunnit guld och där har väl också det totala vansinnet utbrutit .., Ulf Bergström på malåsidan berättar att i dagens hemtidning bestod de 24 först sidorna enbart av hockey.

Ja, ja.

Men solen flödar, spireorna är på väg att slå ut .., körsbärsträden likaså och nu ska jag ta mig samman och gå på promenad i allt detta vårliga vackra.



Dagens fönster ...

 
Hej Elisabet,
 
Här är en fönsterbild på vårt grannhus i nedåtgående solljus igår kväll. 
 
Vi har sådana ljus- och klimatförhållanden här i Provence att jag ofta på kvällarna tänker på Edith Södergrans dikt - "Dagen svalnar mot kvällen....."