måndag 31 augusti 2015

Om Lasse, Henrik, Tuula och Heikki ...

Mopperepartören Lasse och hans fru Barbro.

Det här är Lasse och Barbro, kunder i lilla affären där jag arbetar.
Det var Lasse som en gång stod i kassakön och hörde hur jag berättade om min krånglande moped och verkstaden som hade evighetslång väntetid för att reparera den .., och det var Lasse som sa "Elisabet, jag kan hjälpa dig med mopeden!" och det var precis vad han kom att göra!

I säkert fyra års tid blev Lasse räddaren i nöden, då, när moppen krånglade.
Alltid lika vänlig och hjälpsam! 

Men nu är ju moppen såld och bor i Hässleholm i Skåne och jag beslutar mig för att bjuda Lasse och Barbro på middag i Steninge, så där som för att säga tack-på-riktigt.

Det blir två härliga timmar, fyllda med prat.

Och Lasse berättar om sin uppväxt och om Tuula, krigsbarnet från Finland som kom till Lasses föräldrar och blev kvar där i fyra år och under tiden föddes Lasse, som blev som en lillebror till Tuula och hon, förstås, som en storasyster, för övrigt det enda "syskon" han kom att få.

Man kan ju tänka sig om det hade varit ens egna barn som skickats iväg ....

Efter fyra år fick Tuula återvända hem till Helsingfors.
Hem .., till föräldrar som hon inte längre kunde prata med - finskan hade hon glömt bort - och man fick ha tolk för att kunna förstå den lilla tösen som varit hemifrån så länge. Man kan ju bara ANA vilken frustration det måste ha varit!

Och åren gick och Tuula fick en "ny" lillebror, Heikki, som fick sitt namn efter hennes svenske "pappa" Henrik och Tuula och Lasse har hållit kontakten genom årens lopp och när Lasse berättar om allt detta, blir jag så rörd så jag kan knappt prata.


När klockan är sex börjar personalen på Göstas plocka undan från borden (han som serverat oss återvänder nu till Silicon Valley i USA där han studerar) och vi förstår att nu ska det stängas.
Lasse och hans rara Barbro tackar för sig, medan pv och jag själv går ner till stranden för ett dopp.
Ja, det är bara en som doppar sig eller simmar under ytan och känner vattnet mot pannan.

"Jag vet ingen människa som är så tokig i att bada som du ...!" säger den som står på piren, invirad i en rosa kofta.

Sen cyklar vi hemåt.
Jus så var det, den där ljuvliga senommarkvällen i slutet av augusti.

Måndagsfönstret ...


Taget på Quality Hotel Friends i Solna.
Fönstren ska visst vara inspirerade av Zlatans svettdroppar :-)
Mysigt, men ändå ganska ordinärt hotell.
Toppen om man ska på något evenemang i Friends Arena!
Hälsningar Kerstin i Dalarna.
(lifelivingitnow på Instagram).


// Tack snälla! säger jag.

söndag 30 augusti 2015

En lördag ....


.... tar vi bilen och åker till Falkenberg för att köpa färg till huset.

Nelly - som älskar att åka bil -, hoppar glatt in i baksätet, men Harry och Meja får stanna hemma.
Medan pv handlar färg, besöker jag Röda Korsets loppisbutik Kupan och faller pladask för en liten babykofta, handstickad för 60 kronor. Bara sååå fin!
Ja, varför köper man en sån, när det inte finns några småttingar i familjen?
Jag vet inte; någon gång kanske det dyker upp en liten krabat.
Annars lottar jag ut den.


Så en sväng förbi Slöinge till Solhaga Bageri och Café.
Vi sitter ute i trädgården och dricker kaffe och njuter av en härlig sensommardag.
Ett sällskap kvinnor i min ålder rusar fram för att få ett bra bord .., andra sitter på husets veranda och där är en strävhårig tax som tycks trött och slut på.

Helt otroligt är det vilken framgång det har blivit med bageriet och caféet!
Sommartid ringlar köerna ibland ut på vägen ., och på väggen i butiksdelen hänger diplom och där är tidningsurklipp och fina recensioner.


Det är som vanligt; pv tar en söt kaka (toscamazarin) och jag en grillad macka med "fejarrökt bog och cheddarost" (himmelsk!), allt närproducerat.


Ja, inte allt .., kaffebönorna kommer från Nicaragua.
Det smakade .., lite kokkaffe.


Vi sitter alltså i bagerskans trädgård - det röda huset är själva butiken och bageriet -.
Allt andas omtänksamhet!
Under det mittersta fönstret längs väggen, där finns glas och en stor bytta med vatten och längst ner hundskålar.
Servitrisen är så rar och vänlig.
"Men hej, sitter du här ...?" säger hon, ja, jag brukar ju mest bara titta in och köpa bröd.
Solen strålar.
Ååå, det är en alldeles underbar lördag!


Sen hemåt.
Vid sidan av vägen växer hög majs.


Och vi ser hästar och nyklippta får .., och någon enstaka flock med starar.


Och så blir det målning igen.
Nu är hela östra gaveln klar .., två fönster återstår att byta ut, men det får bli när det blir.

Sen blir det söndag.
Ligger kvar i sängen och lyssnar först till den lilla pärlan "Tankar för dagen" och därefter till Söndagsintervjun, idag med Inga-Britt Ahlenius, denna till synes så omåttligt starka kvinna med hur mycket civilkurage som helst i bagaget, ni vet, hon som kallade FN:s generalsekreterare för "oduglig".

VM i friidrott avslutas idag ..., tre hundar ligger i soffan ..., gråmulet ute.
Veckan som kommer är min bästa-vecka .., ledig onsdag-torsdag-fredag.

Allt känns bra.


Dagens fönster ...


Nej, jag tror aldrig att jag har fått några fönster från Jakobstad i Finland, men nu minsann!

Det är ellem som varit på besök hemöver och då passade på att ha "storhåven" med sig.

Tack snälla!

Här kan man få veta mera om Jakobstad och jag log när jag hur man lättast ta sig dit, jo, från Stockholm. Annars finns ju Umeå och båten över till Vasa.