Födelsedag och eländes elände ...

Just idag den 28:e oktober, fyller Britt 96 år. Tanken var att vi - tillsammans med grannen Birgitta - skulle hälsa på dem och gratulera jubilaren, men så blev det inte. I alla fall inte något kalas. 

För några dagar sedan fick Ecke nämligen vansinnigt ont bakom ena ögat och i huvudet och när han han still slut uppsökte läkare, visade det sig att det ena ögat helt enkelt hade b r u s t i t! Förstå vilken smärta detta måste ha varit! 

Efter mycken tvekan från läkarnas sida (Ecke fyller 98 år i december!) blir det nu operation av ögat. Oron att hjärtat inte ska klara av detta, uppvägs tydligen av detta att operera under enbart bedövning, ja, lär vara något i stil med mänsklig tortyr, så valet blev narkos. På torsdagmorgon ska det hela ske. 

Eftersom vi ändå skulle in till stan, tog vi med oss några nybakade gifflar och var sin pannacotta till dem och blommor från såväl oss som från grannen Birgitta. 

Ecke låg på sängen i sovrummet och vi ville inte störa, då det varit ont om sömn för dem båda i allt detta elände, men vi hann i alla fall önska honom ett varmt lycka till! 

Och jag sa att skulle det gå på tok, så ville jag i alla fall att han skulle veta att han har varit så helt underbar som granne och vän! 

Nu är det bara att hålla tummarna att allt går bra! Bilden längst uppe är från några år tillbaka och visar att Harry minsann visste var man skulle hålla till .., ja, om man nu ville ha en liten smakbit av rökt korv till exempel. Och Britt var snäll förstås och gav honom en liten bit.

Dagens fönster ...

En hel drös med fönster, men på en målning, kommer från Monet. 

"Här är mera fönster till dig. Också från allrummet på Olivia", skriver hon. 

Tack, tack! säger jag.

Omgiven av gult och grönt ...

Det var länge sedan jag upplevde att vi hade så mycket gul-grön-bruna löv i träden som just nu! 

Ibland med inslag av vildvin i mörkrött och då blir det ännu vackrare.

När jag gick från köket till vardagsrummet .., och såg ut genom fönstren, kändes det som om vore man innesluten i allt detta vackra!

Besökte biblioteket i Harplinge och hämtade ut min reserverade bok. Stannade till en stund och lät blicken vandra på de olika hyllorna med andra reserverade böcker. Det känns som att lite möta andra människor .., men bara lite ...., och särskilt om det är faktalitteratur. Man får en liten, liten glimt av vad någon är intresserad av.

Som en dörr ställts på glänt.

Måndagsfönstret ...

... fångades i lördags på Malmöhus museum .., men fönstret tillhör nog det gamla slottet intill. 

Här kan man få veta mer om det gamla slottet.

En och en halv dag i Skåne och Dagens Fönster.

Det blir några hektiska dagar för pv innan han, om mindre än en vecka, åker upp till Malå för att inte komma hem förrän till jullovet. 

I helgen skulle det bli tack-och-hej-för-ett-tag, då särskilt Elliot blivit  uppgiven vid tanken på att Tooomas ska vara borta så länge. 

Ja, han (E) ville vara nära och låg på golvet nära dubbelsängen (som vi alltid får sova i, trots protester), på en madrass och det var inte bara en gång som jag i kolsvarta mörkret höll på att trampa på honom när jag gick till badrummet eller för att dricka vatten! 

Igår lördag blev det besök på Malmö Museum som verkligen var något att hänga i granen! Sååå mycket att titta på! 

Vi var på plats en timma för tidigt och stod ute i oktoberkylan, tillsammans med allt fler besökare som strömmade till. 

Nå, det kanske var bara bra, då fick pojkarna (och även pv) rasa av sig lite. 

Och vilka vackra skifferplattor på innergården - om det nu var skiffer -?

Gammalt tegel, finns det något vackrare? I porten in till muséet upptäckte jag det här fönstret. Eller: Den här gluggen. 

För övrigt tillbringades mesta tiden i Bunkeflo. Vi hade tänkt oss ett besök hos min äldsta syster med familj utanför Hörby, men det ville sig inte, så nu planerar jag att åka ner när jag blir ensam hemma.  

Tänker mig att hjälpa till med lite innan-jul-städning, om min syster går med på det. Det är inte alldeles säkert.

Lördagkväll blev det middag i Bunkeflo tillsammans med pojkarnas mormor och morfar som kom från Limhamn och från Bjäresjö kom farfar och så satt vi där och  kalasade på Tareqs goda kycklinggryta med soltorkade tomater och parmesan och fick gott vin till! Maja är expert på att göra goda sallader och jag vägrar att göra just en sådan när vi är där på besök. Jo, jag kan hålla ingredienserna, men salladen får hon göra. Jag förstår inte hur hon bär sig åt.

Småkatterna har vuxit och blivit modigare; särskilt (och av förståeliga skäl) den äldre av dem. Vilken glädje och tacksamhet över att få hålla en fin katt i sitt knä - visserligen på en gosig kudde - men ändå. 

Nu är vi hemma - pv är i Halmstad och medverkar i en eftermiddagsgudstjänt i den kyrka där kören får uppehålla sig när det körövningar, men sen är det slut för hans del, för det här året. 

"Men farmor .., ska du verkligen visa den bilden, du har ju ett sår på handen ...?!" sa Elliot igår. 

Jag svarade att det spelar väl ingen roll, det är det som är kvar av alla myggbett jag fick på Kreta.

Nästan varje gång vi ses, Elliot och jag själv, vill han kolla hur det ser ut när jag drar upp huden på handen och den inte faller ihop på en gång, så där som i yngre dagar. 

"Farmor ..? Farmor, ska vi kolla nu?" säger han och så drar jag upp min hud och han sin lillpojkshud och såklart förlorar jag. 

Och Viggo som är tre år .., ja, jag visade honom blodådrorna på min hand och berättade om hjärtat som är en pump och som gör att blodet cirkulerar runt i kroppen det var ju ganska spännande, tyckte han. Elliot däremot är tämligen less på att farmor alltid ska förklara saker (han har genomskådat mig för länge sen!) särskilt om fåglar och sånt .., och sa, när vi var inne på muséet , att "farmor, du behöver inte berätta så låååångt". 

Nu ska jag berätta nånting helt annat. 

Innan vi lämnade huset och tog sikte på Skåne, kollade pv om det kommit någon post och det hade det. 

Det allra största av postens fodrade kuvert - med mig som mottagare - fanns i postlådan och jag förstod absolut ingenting. 

Paketet (det var mer ett paket än ett kuvert) visade sig innehålla den här boken.  Nu är det så att Sune Jonsson - den legendariske fotografen - är en av mina absoluta favoriter och i paketet låg alltså boken med titeln Jordgubbar med mjölk. 

Den är STOR och TUNG och innehåller de allra ljuvligaste bilder och inte bara det, det är ren historia som den förmedlar.

Här en liten fyraminutersfilm som - enligt mitt sätt att se det - förmedlar mycket av det som jag själv förknippar med Sune Jonsson. 

Boken kom, tillsammans med ett vykort och en hälsning från den här rara människan, som jag ännu aldrig har träffat, men ändå tycks ha träffat - i alla fall via bokstäver -. Boken fanns i hennes föräldrahem som nu ska tömmas och tänk, att få en sådan skatt!

Det är så vänligt och omtänksamt! 

Tack, tack, tack! säger jag.

(Fotografiet här ovanför, från boken, har en bildtext som lyder som följer: "80-åriga fjällbonden Andrietta Isaksson i Skedberg, Vilhelmina kommun, går ut med sina kor, kalvar och får till skogsbetet. Dagen är regnig och hon har måst lämna stickningsarbetet hemma. 27 juli 1992". Och som ni redan räknat ut, var det Sune Jonsson som tog bilden.)

Dagens fönster ...

... fångades av Monet och så här skriver hon: …. kommer här.

"Dagens fönster taget idag i allrummet på mitt fantastiska strokerehabcenter Olivia här i Djursholm.

Lite annorlunda bild men ett fönster i ett gult hus är det ju. Eller?!

// Tack Monet! säger jag och hoppas att rehabiliteringen efter din stroke går bra!

Lördag i landet Skåne ...

Sover dåligt ..., det är varmt i sovrummet och ändå har jag bara påslakanet på mig. Pv, som däckade även igårkväll (sällan biverkningarna varat så länge, om man nu kan kalla det för just biverkningar), han påstod leende att jag tvärtom sovit sååå gott. 

Då vet man. Det har snarkats.  

På en madrass på golvet, nedanför sängen, har sexåringen sovit. Som en liten koja blir det. Som en grotta på stenåldern. Allt som fattades var bara elden.

Pappan i huset är uppe redan vid sextiden och sitter i soffan och dricker kaffe, med en av sönerna intill sig. Mys-tid, kallas det. En timme senare åker han till jobbet. 

Och vi har tillsammans med Maja besökt Malmö museum där det fanns hur mycket som helst att titta på, främst när det gäller djur och natur. I några montrar finns uppstoppade djur och kanske har jag äntligen lärt mig skillnaden mellan mink och mård. Jag hojtar till Elliot att komma och titta på ekoxen som sitter uppnålad i en monter med insekter. 

"Farmor .., du behöver inte berätta så mycket om allting ..!" säger han. 

Treåringen fick i morse - av sin farmor - veta hur hjärtat fungerar och hur blodet pumpas runt och jo, han lät liiite intresserad i alla fall. 

Efter besöket på museet (rekommenderas varmt till den som ändå har vägarna förbi) lämnades pv av hos ungdomskompisen Tompe och hans Kerstin, vilka bor i ett underbart gatuhus med innergård i Limhamn. Själv har jag gosat med katten Blixten (som jag alltid benämner "hon" ...) och om några timmar blir det middag tillsammans med pojkarnas morfar och mormor och också farfar som kommer från Ystad. (Karin är på något av sina barns eller barnbarns kalas). 

En vecka exakt kvar tills pv sätter sig på tåget norrut. 

Passade på och tog en bild som pojkarna får sätta på kylskåpsdörren under tiden som pv är så långt borta. 

Ja, så kan en lördag i Skåne se ut.