Om man söker kunskap ...

Det är inte så ofta jag är inne på Facebook, men några grupper har i alla fall lockat mig och fått mig som medlem. En handlar om fåglar. Jodå, jag har säkerligen lärt mig något om våra bevingade vänner, men lika ofta blir jag bara förvirrad. 

Igår en bild på en tornseglare som klamrar sig fast mot en husvägg. Då kommer kommentarerna. Jag har medvetet tagit bort namnen på de som kommenterat. Det handlar alltså om ett flertal som svarat. 

"Tror det är en svala ..., släpp iväg den från hög höjd." 

"Nej, och nej."

"Sluta gärna ge råd när du inte har kunskap. Man släpper ALDRIG en fågel från hög höjd. "

"Svalor kan inte lyfta från marken!"'

"Svalor kan lyfta från marken. Den på bilden är en tornseglare, ingen svala ....". 

"Det är en tornseglare, behöver hjälp med att lyfta."

"Nej, det klarar den galant alldeles själv!"

"Jag räddade en här om dagen slängde upp den i luften så den kunde flyga ..."

"Man ska inte slänga upp dem, om de inte kan flyga ramlar de ju ned i marken. Lyfta upp dem högt är det man ska göra".

Så där håller det på. Hela tiden olika råd från de som kommenterar och alla vet och kan bäst.

En man skriver: "Ja, jag vet inte alls .., Vill inte ge några råd heller då jag inte vet. Vet bara vad jag skulle göra .." (E: förmodligen skriva en kommentar och tala om att han inte vet).

Förvirrande, är ordet. 

Efteråt ...

Tidig morgon. Det blev en natt i min egen säng, sen kom småttingarna och vi fick i alla fall två hela dagar tillsammans. 

Vilken present! Man får vardagskänna varandra utan att någon mamma eller pappa är med. 

Att ge fåglarna mat tillsammans .., bada i havet tillsammans, hålla i en hand när någon är orolig att till havet återbördade krabbor ska bita honom i foten.

Och detta ständiga krabbfiske som förenar olika åldrar!

Och Viggo som - enormt exalterad - fick två krabbor på en gång och hojtade högt av glädje. 

Idag återgick allt till det vanliga. Pv tog Edvin (nyss fyllda 7 år) och åkte till High Chaparall för en heldag tillsammans och själv har jag legat däckad och känt mig så vissen. Hittade ett covid-test - inte för att det gör någon skillnad vad man drabbats av - men se, den - testen - hade nog förändrats, för det lilla, lilla röret som ska fyllas med vätska, ja, det kom ingen vätska alls från pipetten, den var alldeles tom. 

Bettankax har födelsedag idag - GRATTIS, grattis du härliga kvinna -!

Klippte ner humlen i ett försök att få frisk luft, inte all humle, men det slingriga som snärjt in sig i bland klematis och även i blomlådorna .., plockade undan lite .., stöp sedan på sängen i pianorummet och har blivit liggande där resten av dagen. 

Fick sms från Maria. "Hemma", stod det på meddelandet. Anar känslan av att komma hem till sitt. 

Läser nyheter på nätet. Det polska ovädret Karl-Heinz är på väg in mot vårt land och stora mängder regn väntas komma in över Gävle och därefter dra sig vidare norrut. Och så tittar jag på ett program med titeln "I Svennis skugga", som handlar om Tord Grip. Pv inleder sitt hamnvärdskap ikväll, 17-19 varje kväll hela veckan och det brukar han tycka om.

Och så saknar jag min gröna linneklänning, den som insomnade för kanske fem år sedan.

Dagens fönster ...

... .finns här i gula huset. Så tacksam jag är för att pv följde min önskan om att djupa fönsternischer, ja, inte som i gamla-gamla hus, men ändå. Här ryms stora blomkrukor och mycket annat.

Kväller ....

EM-final på tv och hemresan för småpojkarna gick om intet, då det blev utryckning/extrajobb för Anders som skulle hämta dem. Nu får han sova över här och så blir det hemfärd i morgon i stället. 

"Farmor ..., farmor .., då har vi sovit här FYRA nätter?" fråg-konstaterade Elliot och så blir det. 

Efter flera timmar i Skallkroken (bad-bad-bad och lika mycket krabbfiske) däckade Viggo i bilen på väg hem och då var klockan bara halv fem. Nu är klockan halv åtta och han sover ännu. Elliot som besökt Svedinos Flyg och Bilmuseum i Ugglarp idag, han somnade utan knot halv sju! Det är  så enkelt att se när han börjar däcka .., då flackar han med blicken och rycker till lite och då vet man .., nu, nu är det nära. 

Att vara ensam hemma med Viggo, var ovanligt, men väldigt trevligt. Han pratar i princip nonstop och pratar han inte, så sjunger han. Idag var det julsånger.

Bilden visar hur han spärrat in alla små, - och storspöken som han tror gömmer sig i den lilla källaren, den som jag ännu efter femton år i huset aldrig har besökt.

Fyra klädnypor .. det skulle göra susen, menade han.

Och tänk, om en klädnypa eller två kunde kurera min förkylning med ur-jobbig skrällhosta och heshet Den här gången kan jag i alla fall inte skylla på gästerna, för det är ännu bara jag som är drabbad. 

"Har du inte reflekterat över hur ofta du är förkyld, ja, sedan du hade covid ...?" skrev min syster i Australien i dagens mejl.

Nej, det har jag inte tänkt på, men öht är jag ju i betydligt sämre form efter covid än innan. Nåja, jag klarar mig och angående hostan så finns ju Vicks Honung frisk, som hjälper till så gott det går. För övrigt har Eckes son Anders (hjärtläkare från Lund) också drabbats av något liknande, med påföljd att han helt tappat rösten och inte bara en enda dag. Från mitt öppna sovrumsfönster har jag hört honom hosta dag som natt, stackars krake.

Åt delikat middag idag - Barilla pasta gnocchi med riven parmesanost till -. Mer behövdes inte. Såå smarrigt! Äldsta dottern lever mest på kvarg, keso, färsk mango och lax, men det pallar jag inte. Eller kanske skulle man testa ..?

För övrigt inget nytt.

Dagens fönster ...

Tala om växtlighet, men vilket sjå att hålla allt i schack! Alla fönster och allt det gröna fångades av ellem på besök i finska Österbotten! Tack snälla! säger jag.

 Lördagkväll i landet Halland ...

Men först en dag. Efter frukost tackade Maria och norrbottningen för sig och det är alltid lika ledsamt när barnen varit hemma och hälsat på och sedan ger sig av. Minns tydligt hur min pappa stod och torkade tårarna var gång vi lämnade Malå och hur jag själv höll gråten i säkert tjugo mil ..., inte ett ord sade jag, då hade det brustit totalt. 

Nu hade de besökt ett överbefolkat Smögen (där var någon sorts festival) och hundarna hade nog aldrig i hela sitt liv mött såååå många människor eller andra hundar, som just idag. 

Efteråt såg det ut så här. 

"Hundarna totalt utslagna!" stod att läsa under bilden. 

Och genomtänkt med hundgaller på den stora altanen .., sånt betyder mycket. 

Boendet heter Liten uggla och finns på Booking Com. Ligger i närheten av Mellerud, om jag fattade det hela rätt.

Vad mera har hänt? Jo, två härliga bad i havet här nedanför oss, en massa krocketspelande .., jag har hängt ut och tagit in tvätt ...,,  haft trivsamt besök av vännerna från Tyresö och fick i säng pojkarna prick klockan 19.00 och båda somnade tämligen bums. 

I natt ska jag - för första gången på två veckor - sova i min egen säng, ja, tillsammans med Elliot. Pv och Viggo sover i Hildas före detta rum. Inga fyrfotingar som dompar i golvet tidigt om morgnarna .., morgonpigga som de är. Det blir tomt. 

Tittar, medan jag skriver detta, på ett program i SVT 2 som handlar om fenomenala skådespelerskan Katherine Hepburn - för övrigt min pappas stora favorit -. Så intressant! 

Har jag glömt bort Donald Trump? Inte det minsta. Men han skämmer ju ut sig så gott som dagligen, så det är ingen idé att hetsa upp sig. Blodtrycket når då oanade höjder och jag har ingen lust att gå hädan på grund av den mannen.

Dagens fönster ...

... fångades nu på morgonen här i gula huset. Och vi har fått ohyra på i stort sett alla pelargonior som vi har ute .., nånting som knaprar på bladen och jag  t r o r  att det är små snäckor, men har inte lyckats hitta några ännu. Inga mördarsniglar i alla fall. Känner igen det från något tidigare år också. 

Fredag idag. Om någon timme har vi småpojkarna på ingång och Marias norrbottning hoppas nog innerligt att det ska börja blåsa så pass att det inte blir någon seglats. 

Hans mamma i Jokkmokk hade däremot utbrustit "men gud, så roligt!"

För övrigt i dag står Steningemästerskapet i krocket på agendan, samt krabbfiske.