Bunkeflostrand idag ...

En enda minusgrad, men känns som sex, står att läsa hos SMHI. 

Hos min syster i Australien är det nu klockan 20.00 på kvällen  26 grader varmt. 

Och här i Malå är det minus 21 grader ute. 

Klarblå himmel och rimfrostiga träd. 

Vilken otrolig tur jag har haft med vädret!

I mejlet från min syster ....

..., fick jag veta att det idag varit plus FYRTIOFEM grader varmt. 

Hon hade tillbringat det mesta av dagen inomhus, med full ac igång och även takfläkten. Det har idag varit en skillnad på hela sextio grader mellan Adelaide och Malå. 

Så här skrev hon: 

"Idag är det Australia Day, alltså vår nationaldag och allmän helgdag.  Det är soligt och 45C, så någon utedag blir det inte, men redan före frukosten så gick jag ut och vattnade det viktigaste i hopp om att det skall klara sig i värmen.  Den lär ska vara veckan ut. 

I Victoria är det stora bränder, men här i Sydaustralien har vi hittills klarat oss någorlunda. Största risken lär ska komma på tisdag då det då dessutom skall bli väldigt blåsigt. 

Trots att det är totalt eldningsförbud så finns det ju alltid idioter som går och tuttar på eller använder vissa maskiner som sänder ut gnistor och på så sätt tänder eld på gräs etc. Igår fick man dessutom rädda över 6 små barn runt om i landet som lämnats ensamma och fastspända i parkerade bilar medan föräldrarna gjorde nåt annat, som t.ex. att gå på puben och ta en öl. Det kan ju bli hur varmt som helst i en bil som står i solen och förra året var det 2 barn som omkom, just på grund av detta!!!!"

Dag 6 ...

Minus sjutton grader, sol, och ljust blå himmel. . Tänk, att detta har jag bjudits på så gott som varje dag. 

Och solen går idag ner 15:04.

Maria arbetar eftermiddag, men har dessförinnan storstädat hela lägenheten.

Jag åker till Skellefteå i morgoneftermiddag, övernattar hos Agnetha och flyget går vid 6-tiden på onsdagmorgon från Skellefteå. 

Maria i sin tur tar bussen till Lycksele och flyget därifrån till Arlanda, också på onsdag. Hon ska hämta bilen (den nya, eller den som hon har köpt efter kraschen). Kvar här i Malå blir herr Göransson med  hundarna.

Pv ringer och säger att dagens lektioner har gått över förväntan - inget strul -! Så bra! Förra fredagen var det stort möte i gamla Forumbiografen, med föräldar, elever och lärare. Det delades in i olika grupper och frågan var bland annat hur språket kunde förändras bland eleverna? Hur få bort alla f ... you, könsord och hemskheter som singlar i luften.

Själv har jag blivit bjuden på lunch på hotellet av Birgitta; mamma till Marias bästis genom skoltiden och även nu. Där sitter vi bland gul-jackklädda män som har lunch och så är där också tyska turister från Hannover. En kvinna menar att något vackrare än dagarna här, även om det varit väl bistert, har hon nog aldrig varit med om. 

Frågar dom rara flickorna i receptionen om dom - flickorna alltså - pratar tyska? Nej, absolut inte, men personalen i köket gör det, ja, kanske var dom t.om från Tyskland. Engelska går bra .., så var det inte för trettio år sedan när vi hade tyska turister i kassan på Ica. Kanske har det nu förändrats .., t.om finska skidåkare pratar ju bra engelska numera, ja, även en del ryssar.

Kommer hem efter lunchen. Det ringer på min mobil. 

"Maja", står det i displayrutan. Jag tänker att det kanske är barnvaktande på gång. Nej, inte alls. Det är Viggo som vill prata med sin farmor. 

"Ja vill vaaa me dig ..", säger han, lite puttrigt.

Jag säger att jag minsann längtar efter honom också och nästa gång vi ses, kan vi ju leka doktor, det tycker han om, särskilt att plåstra om. 

"Nää,, ja vill va polis!" säger han bestämt. 

"Okej, då kan jag vara tjuv", säger jag. 

Sen är samtalet slut. 

Mer behövs inte heller.

Dag 5 ...

Men bilden är från igår, då vi gick och tittade på starten på Malmfältsloppet. Femton minusgrader och skidåkare i trikåer och tejp i ansiktet och åkarbrasor .., ja, ni kan ju tänka er. 

Och i backen åkte småttingarna pulka. 

Går man uppför den här backen, kommer man till husvagnsområdet där många vagnar står året-om-parkerade. 

Och så finns där ju Laven, med restaurang av lite enklare modell, samt ett servicehus för husvagnsägarna, ja, kanske för andra också. 

Precis som på Vasaloppet läggs skidorna ut prydligt på rad. Förmodar att elitens skidor ligger längst fram. Vi var där en halvtimme innan och allt eftersom fylldes det på med tävlande. 

Ingen häftig musik i högtalarna som i Sälen, men roligt ändå att titta på. Och vi var i alla fall två som hejade när startskottet gått. Fyra mil är loppet, men man kan välja kortare sträckor också. 

Efteråt gick vi hem och tittade på skidor på tv (men bra mycket roligare i verkligheten!) och på kvällen blev det middag på Laven, tillsammans med tre av Marias vänner. Där var skidåkare eller bara turister från andra länder och Maria, som anmält sig som inhoppare i restaurangen - om där behövs hjälp - hoppade in på en gång! Jag kände igen mig själv från affären .., då jag ofta - som kund - styr undan kundkorgar när det samlas på hög .., i ett huj hade nu Maria börjat ta undan från borden, fyllde på med glas och allt möjligt annat. Ja, det blir nog bra. 

Idag var det andlig spis i kyrkan, samt körsång av Cantus Equmenica där pv är en av två män. Träffade återigen bekanta från förr och nu börjar polletterna (läs:namnen) falla på plats. Tröstar mig ofta med att somliga har jag inte sett på långt mer än fyrtio år, nej, det är inte alldeles enkelt att känna igen dem alla. 

Nu mot sägen. Har bjudits på ljuvlig stek på av reninnanlår .., vilken middag!

Dag 4 ...

Rimfrostig morgon, ja, allt är inbäddat i rimfrost. 

Och igår såg det ut så här ..., Steven som låg på sängen och tittade ut mot Kärleksstigen där det ofta passerar hundrastare och ibland strörenar .., vi såg flera stycken i höstas som spankulerade omkring där. 

Steven är den av hundarna som är mest kelig. Charlie, den svarta, har integritet och krusar inte, han bara lever för sin matte. 

Pv tycker nog att den kelige är favoriten; själv föredrar jag Charlie, då han är mer som en självständig kattherre.

Om någon timme tänker vi bege oss till idrottsplatsen/fotbollsplanen där Malmfältsloppet ska gå av stapeln. 

I min ungdom var den skidtävlingen tämligen stor .., pappa var speaker, jag gullbad honom att sluta, men han tyckte att det var jätteroligt och min äldsta syster var stolt som en tupp över pappa Ivar som stod liksom på någon slags "tribun"/mindre älgtorn och bad publiken heja på åkarna och berättade om åkarnas tider ovs.

Här pappa som intervjuar en för mig obekant man. (Vilken snygg kofta han verkar han ha!)  

Bildgooglade och fick svaret att det var Sir Edmund Hillary, den berömde bergsbestigaren, men se det kan vi nog avskriva ,-).

Ett annat förslag var författaren Johnn Steinbeck .., nix pix, han hade nog annat för sig.  

När alla åkarna gått i mål, blev det prisutdelning på Malåborg. Då var pappa också speaker och priser från Stenbergs Elektriska, Bergströms Järn och allehanda butiker vilka då fanns att tillgå, delades ut. Vinnaren fick först välja och sedan fortsatte det. 

Under Malmfältsloppet var det liv och rörelse i samhället och det hände flera gånger att någon skidåkare övernattade hemma hos oss. 

Ja, det var då det. Om en timme är det dags för start.